Vi måste acceptera att folk vill läsa Läckberg

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Är du snygg, känd, skriver deckare och tjänar pengar?

Då är du ett hatobjekt.

Och heter förmodligen Camilla Läckberg.

Jag träffade denna omåttligt framgångsrika deckarförfattare för några veckor sedan, inför en tv-­inspelning. Hon satt med mobilen i handen

i sminklogen och twittrade om sina jeans. Vi snicksnackade, hon fick reda på var jag arbetar, och lyste omedelbart upp.

– Å, jag älskar kändisar, jag är sjukligt intresserad av dem, sa Läckberg och fortsatte ivrigt berätta om exakt vilka stjärnor hon hade mest koll på.

Det var kanske inte särskilt förvånande, men väldigt befriande.

Jag har aldrig läst någon av Läckbergs böcker. Det enda jag egentligen vet om henne är att hon provocerar. Väldigt mycket och väldigt många. 

Men det kan finnas anledning att uppskatta människor som, i denna vår mycket ängsliga tid, vågar outa sina ­fäblesser för så kallad fulkultur.

Att de gillar att titta på Melodifestivalen. Att de helst ser storfilmer från Hollywood på bio. Att de gärna läser svenska deckare på semestern och ­håller koll på vem som ligger med vem i vilken såpa. Jag håller inte på Reinfeldt, men det hedrar honom att han ­inte drar sig för att sätta Da Buzz på listan över favoritband eller berätta hur många Läckberg han läst i sommar. Man ska inte behöva skämmas över sina kulturval.

Egentligen borde det vara självklart, men alla kan inte uppskatta tysk poesi och Trikoloren av Kieslowski. Det vore kanske till och med väldigt tråkigt om det inte fanns människor som hellre lyssnar på Uggla än opera och hellre ­plöjer svenska pocketdeckare med ­kulörta omslag än Goethes samlade verk.

Det borde också vara självklart att båda grupperna kan vara hyfsat ­kapabla som individer.

Jobbar man på kvällstidning får man drösvis med mejl av typen: ­varför ­skriver ni om den här kändisen, varför skriver ni om det här ­programmet?

Det är bara att titta på klickstatistik eller försäljningssiffror för att svara på den frågan. För att väldigt många är intresserade. Oavsett om de vågar ­erkänna det eller inte.

Camilla Läckbergs böcker tilltalar en stor del av vår befolkning. Att hon är kvinna, snygg, har blivit känd och tjänar ofantligt med pengar sticker samtidigt hål på ­hornhinnor i vartenda ­gathörn i samma land.

Det finns inget så tröttsamt som sådant slentrianmässigt hat. Ingen fulare kostym än den svenska avund­sjukan.

Och att människor vill lyssna på Da Buzz och ­läsa Läckberg får man nog bara ta och smälta. Till och med acceptera.

Olivia Svensson