De heter inte Emma och Anna men våldtas varje dag
Emma var på väg till skolan när hon våldtogs.
Hon hade haft bråttom på morgonen men hunnit få med ett äpple i sin rosa Barbieryggsäck. Gummistövlar och regnjacka, håret i tofs som mamma satt upp.
I skogsdungen vid lekplatsen mötte hon männen.
Man tror att de var minst tre stycken.
De övermannande den tioåriga flickan utan minsta problem och våldtog henne en efter en.
Hur länge hon skrek vet ingen.
När hon hittades var hon medvetslös.
Polisen tror att våldtäkten pågick i minst 20 minuter.
Emma pratar inte länge, ger inga svar.
Hennes utslagna framtänder, brutna högerarm, sönderslitna Kittytrosor och skadorna i hennes sargade underliv berättar ordlöst om vad hon utsatts för.
Emma överlevde men kommer aldrig att kunna få barn, männen trasade sönder henne, kroppsligt och själsligt.
Samma dag, en bit bort, våldtogs tvåbarnsmamman Anna på väg hem från Ica. Hon hade köpt mjölk, falukorv, fiskpinnar och två kexchoklad, som överraskning till barnens fredagsmys framför ”Minimello”.
Anna kom aldrig hem.
När hon våldtagits krossade gärningsmännen hennes ansikte och huvud med en sten.
Hon hittades av sin syster Filippa, som också blev våldtagen, för två år sen, men överlevde.
Hittills i år har minst 5 000 svenska kvinnor våldtagits.
Andra siffror talar om 1 000 våldtäkter per dag.
1 000.
Fast, nej.
De är inte svenska kvinnor och barn.
Det ni läste ovan sker dagligen, varje timme, i Kongo.
Avlägsna Kongo, Afrikas blödande mörka hjärta, så rikt på naturtillgångar som alla vill ha del av, så härjat av inbördeskrig och grymheter.
Så långt bort, svårt att identifiera sig med, lätt att skjuta ifrån sig. Därför har de systematiska våldtäkterna kunnat pågå sen 1996.
Det finns inga enkla lösningar, nej.
Men desto högre måste vi protestera, engagera oss, göra det vi kan, från vår, trots allt, välmående soffhörna.
De heter inte Anna och Emma. Men de kunde ha gjort det.
Man ska passa sig för att citera gamla låtar. Men regler är till för att brytas, så:
”Tacka gud för att det är de, och inte du”.
Och om det så bara blir en 50-lapp till en hjälporganisation, gör vad du kan för dem, dessa kvinnor och barn.
Boken
”Mörkrets hjärta”, Joseph Conrads grymma klassiker från ett anonymt Kongo. Om hur lätt våra moraliska värderingar luckras upp.
Kvinnornas man
Doktor Denis Mukwege. Utsattes nyligen för ett mordförsök för sitt ihärdiga arbete för Kongos våldtagna kvinnor.