10 år - sen kanske vi leds av en kvinna
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2004-01-27
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Sverige är så långt från en kvinnlig statsminister som man kan vara.
Det kommer att dröja åtminstone tio år till. Kanske ännu längre.
Sverige berömmer sig för att vara världens mest jämställda land. Men när det kommer till de högsta posterna blir det plötsligt väldigt tunnsått med kvinnor.
Norge har haft en kvinnlig statsminister. Finland, Storbritannien, Frankrike och en hel rad andra länder likaså.
Men i Sverige kommer det att dröja. Minst tio år till.
Det står bedövande klart efter en debatt i Stockholms anspråkslösa ABF-hus i går kväll. Där framträdde EU:s miljökommissionär Margot Wallström och jämställdhetsminister Mona Sahlin tillsammans för första gången efter mordet på deras bästa kompis, Anna Lindh.
Efterträdaren
Utrikesminister Anna Lindh var den givna efterträdaren till Göran Persson. Han hade själv funderat på att lämna redan i vår.
Mordet kullkastade alla planer. Både Perssons funderingar på ett slut som statsminister efter åtta arbetsfyllda år. Och tankarna på att världens mest jämställda land äntligen skulle ledas av en kvinna.
En inventering av tillgängliga kandidater ser ut på följande nedslående vis:
Mona Sahlin. Var ett tuppfjät från att efterträda Ingvar Carlsson som partiledare och statsminister. Men hennes oortodoxa sätt att använda arbetsgivarens kreditkort, "Sahlinaffären" 1995, satte stopp.
Numera har Sahlin inga planer på att kandidera till landets högsta politiska ämbete.
Margot Wallström. Efter fem år utomlands har Wallström fortfarande ett starkt stöd här hemma, både i och utanför sitt eget parti. Skulle hon bara antyda att hon vore intresserad skulle kraven på henne att ställa upp bli både många och högljudda.
Men Margot Wallström vill inte. Kanske kan inte heller en statsminister ha tvivlet som starkaste drivkraft. Det kan, i sämsta fall, betraktas som obeslutsamhet.
Maud Olofsson. Centerledaren är i dag den enda kvinnliga partiledaren. Det ser hon ut att förbli under överskådlig tid. När vänstern och kristdemokraterna i vår väljer ny partiordförande är det män som är de starkaste kandidaterna.
Största partiet
Men att Olofsson skulle bli statsminister förefaller otroligt. I efterkrigstidens borgerliga regeringar har statsministern hämtats från det största partiet. Centern är för närvarande minst på den borgerliga sidan.
Den som hoppas på en kvinnlig statsminister får alltså vänta. Ganska länge till och med.