Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2001-10-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Vem vill starta ett universitet i Munkfors?
Att vara ekonomichef i en svensk avfolkningskommun kräver ett starkt psyke. Särskilt om kommunen ligger i inlandet, långt från universitet och högskolor.
Då måste man vara beredd att slåss. Mot utvecklingen.
Centerledaren Maud Olofsson har gjort ”den sociala och regionala klyvningen” till sin paradfråga. Det är exakt den som Svensk kommunrating har satt siffror på. Stora delar av Sverige håller på att hamna i permanent ekonomisk kris.
Den onda cirkeln kan schematiskt beskrivas så här. Först försvinner jobben. Därefter försvinner jobbarna. Då sjunker kommunens skatteinkomster medan kostnaderna ökar. Resultatet blir en ekonomi som inte ens den mest stoiske kommunalkamrer kan betrakta som annat än dålig.
Svaret finns inte i basnäringen
Utvecklingen går att bryta. Det är förklaringen till regeringens satsning på en mängd regionala högskolor och universitet. Där finns en innovativ miljö som ofta, men inte alltid, smittar av sig i framtidsinriktade företag i nära samarbete med den forskning som universitetet eller högskolan bedriver.
Men vem vill starta ett universitet i Munkfors, Sorsele eller Ljusnarsberg? Hittills ingen. Och följaktligen ser det mörkt ut på dessa och liknande orter.
De svenska basnäringarna, skogen och malmen, var förr ryggraden för många av de kommuner som har problem i dag. Bergslagens gruvor är nerlagda, skogsnäringen klarar sig på betydligt mindre personal nu än förr. Där finns inte svaret på ekonomichefens malande fråga: Hur ska jag klara kommunens ekonomi i framtiden?
Biträdande näringsminister Ulrica Messing presenterade förra veckan en regionalpolitisk proposition. Avsikten med den är att bryta utvecklingen. Kommunerna ska få pengar för att riva bostäder och lägga ner skolor. Utflyttningskommuner får särskilda bidrag. Lokalt näringsliv, entreprenörskap, distansutbildning och turistsatsningar ska hjälpa de utsatta kommunerna.
Satsningar utan effekt
Problemet är att satsningar av den typen hittills inte haft någon nämnvärd effekt. Tvärtom, sällan har det sett så mörkt ut för dem som vill att hela landet ska leva som nu. Lite hårdraget tycks Sverige få samma pensionärsgetton som på spanska solkusten. Fast här består de inte av vita bungalower utan av röda stugor i Norrlands inland och delar av Bergslagen.
Larmrapporterna om att kommunerna inte kommer att klara av sina pensionsåtaganden kommer flera gånger om året. Det finns ingen större anledning att ängslas över det, pensionerna kommer att betalas av någon.
Den verkliga oron borde snarare gälla ekonomichefens hotande magsår. För än går det att göra något åt problemet. Om 20 år kan det vara för sent.