I vårt krig mot terrorismen saknar vi bara terrorister
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-04-29
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Vad är farligast för svenskarna: Usama bin Ladin elller Säpo? Jag har svaret.
Häromdagen övade ett 40-tal svenska myndigheter inbördeskrig i Sverige. Fienden till den vita majoriteten var den muslimska befolkningen i framförallt Stockholms förorter. Muslimerna gick till attack med bomber ombord på pendeltågen och spred giftiga ämnen inne i city. Jag utgår från att de svenska myndigheterna vann inbördeskriget.
Scenariot till denna stora beredskapsövning var inte författat av sverigedemokraterna. Samordnare för krigsövningen var en myndighet som heter Krisberedskapsmyndigheten och denna myndighet har i sin tur hämtat förutsättningarna för övningen från Säpo. Men på Säpo värjer man sig förtrytsamt hycklande mot tanken att fienden på något sätt skulle vara muslimerna. Författarna på Säpo har nämligen kommit på att kalla muslimerna för bogdanier.
När den svenska försvarsmakten hade krigsövningar under det kalla kriget handlade det i regel om att vi anfölls av någon som kallades ”Stormakt Gul” och som händelsevis anföll över Östersjön. Givetvis förnekade svenska politiker att Stormakt Gul på något sätt hade med Sovjetunionen att göra. Vi som var med på den tiden fann många anledningar till skämt.
Men nu har vi alltså enligt författarna på Säpo fienden inom landets gränser, bogdanierna. Att bogdanierna som har samma religion men uppdelad i två huvudströmningar, kasuria och mida (sunni och shia i verkligheten), är förbannade på de kristna svenskarna beror på att vi har trupper i deras hemland som har hamnat i strid med såväl regeringstrupper som rebeller. En företrädare för en religiöst extremistisk bogdanisk organisation har krävt att Sverige ska ta hem sina trupper.
Och så trappas krisen upp under några veckor och skildras i ett nyhetsbrev, ”Krispressen” som distribueras till de 4 000 vita svenskar som ingår i krigsövningen. Enligt ”Krispressen” skärps läget undan för undan, det dyker upp ”hotfulla antivästliga och antikristna slagord” på den svenska ambassadens yttermur. Ett svenskt teveprogram om den bogdaniska religionen leder bland annat till ”ökad oro på flyktingförläggningar” och en lömsk kolumnist som kallas Ruben Gardin kräver att ”illegala invandrare ska få stanna”, hur nu ett sådant krav kan vara krigshetsande. Förmodligen vill Säpo bara visa hur verklighetsfrämmande somliga kolumnister är. Jag gissar att det är Per Gahrton man syftar på. Såvida inte Gardin skall uttalas gardäng.
Hursomhelst går alltså övningen ut på att förbereda oss på krig mot en lömsk minoritet i vårt land som blivit upphetsad av att Sverige tycks delta i ockupationen av deras hemland (vi har ”fredsbevarande styrkor” där, varför nu fredsbevarande skulle väcka sånt hat).
När så kallade terroristexperter och liberala ledarskribenter hotar oss med muslimsk terror så är det visserligen obehagligt, men ändå något som självklart måste tolereras i en demokrati med fri debatt. Men när myndigheterna officiellt och skoningslöst börjar öva inbördeskrig mot våra etniska minoriteter, och förräderistämplar dem, så är det oerhört mycket allvarligare.
För det är ju inte så att scenariorna som Säpos författare kommer att lägga fram för kommande övningar kommer att avvika från det vi just nu upplevt. Detta skall hädanefter bliva vår musik, med Säpo som dirigent och hela statsapparaten som orkester.
I den vita majoriteten skall vi dresseras att se på svenska förortsbor med mer eller mindre muslimsk bakgrund som våra dödsfiender. Och de mer eller mindre muslimska förortsborna (”bogdanierna”) skall gång på gång få sin terrorist- och landsförrädarstatus ingnuggad i nyllet.
Denna politik är ett led i den av George W Bush inledda kampanjen ”Kriget mot terrorismen”. Det är, som vi redan lärt oss, ett långsiktigt projekt. Inte ens George W Bush själv tror på en omedelbart förestående seger. Det kommer alltså nya övningar i inbördeskrig också i Sverige.
I Sverige sköter vi vårt krig mot terrorismen med betydande flit. Vi har på löpande band skaffat oss antidemokratiska lagar (för att skydda demokratin), vi har mångdubblat resurserna till säkerhetstjänsternas muslimjakt och nu har vi till och med börjat öva öppet inbördeskrig mot muslimerna. Det enda vi hittills saknat i vårt för övrigt så väl fungerande krig mot terrorismen är terrorister.
Men var bara lugn. Hittills har visserligen vådan av kycklingben i halsen varit betydligt farligare för svenskar än Usama bin Ladin. Men håller vi på så här några år till får vi nog fram lite terrorister också. Säpo är mycket farligare än Usama bin Ladin.