Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Världen fortsatte i kvällstidningarna

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-12-28

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Detta ska jag minnas av 2005:

Årets citat: Pigge Werkelin: "Jag ska ha tvillingar."

Jag gillar Pigge. Ingen kan väl glömma när han som en modern men ack så sorgsen Indiana Jones vägrade ge upp, han skulle ha med sig sin döda familj hem till Sverige. Och han har vågat stå för att han sörjer som han själv vill. Men jag fattar inte riktigt varför Pigge raggar ny kvinna genom att snacka som om han bara var ute efter ett avelssto. Vem ska falla för det?

Årets tv: "Top model" med Tyra Banks. Hon lyckas nästan fylla hålet efter "Sex and the city". Inte helt, bara nästan. Den svenska varianten kan de lägga ner. Den är kass. Nästa jul önskar jag mig dvd-boxen: "The very best of Top model"

Årets utslitna: Är det bara jag som börjar bli trött på Ebba von Sydow? 2005 var hon överallt heeeeeeela tiden, den präktiga Göteborgstanten i mammas klänning. Vart man än gick tipsade Ebba om samma gamla väska eller lättmjölk i latte.

Årets fest: Nobel. Jag dansade med Göran Persson. Det var kul. Efteråt läste jag i Maud Olofssons blogg att hon var trött på att sådana som jag (journalister) kom dit och gnällde. Men jag gnällde bara på maten. Annars fanns det inget hemskt med Nobelfesten, ja, om man inte räknar Maudans klänning då.

Årets man: Glenn Hysén. Jag intervjuade honom till "Belinda tafsar på makten" (varje söndag

i Aftonbladet). Han är en snygg go gubbe från Göt"laborg och var jättegullig mot FCZ-killarna.

Årets kvinna: Deckarförfattaren Camilla Läckberg. Sockersöt, smart och kan skriva.

Årets pappa: Ulf Lundell. Föräldraledig under höst/vinter 2005 med nya flickvännen, 23 år. Han hade säkert också fullt upp med biologiska dottern Sanna som ju är med barn med en man som gör skandal efter skandal offentligt och har alkoholproblem. Nästa år vill vi läsa om när Uffe talar ut i Mama.

Årets modell: Emma Sjöberg för Lindex. Klädkedjan gör fortfarande fruktansvärda kläder (anställ något ungt stjärnskott nu) men Emma sköt aktien

i taket genom att vara en lagom snygg tvåbarnsmamma som inte kändes för flashig.

Årets (märkligaste) debatt: Expressen, kvällstidningarna.

Jag håller med om själva grundproblemet i debatten, Expressen publicerade något som de inte hade täckning för och antagligen sket i att undersöka överhuvudtaget. Man går fortfarande och hoppas på att Otto Sjöberg ska säga något av värde, han är en sådan som bara glider undan och gömmer sig bakom klyschor. Men i debatten om kvällstidningarnas vara eller icke vara är det väldigt många som hoppas få dansa på tidningarnas gravar, men som inte läser dem och ändå gladeligen deltar. Röster som saknas i debatten är till exempel sådana som min egen pappa, som läst kvällstidningarna i över 20 år. Först Expressen, och när jag började på

Aftonbladet bytte han. Pappa säger nu: "Jag har börjat tröttna på kvällstidningarna. Jag känner inte igen dem riktigt. Det är mycket kändisar och skvaller men lite nyheter." Jag tror att han sitter på poängen. Vi är så bra på kändisar och skvaller att den andra delen fått ta stryk. Är det något som kvällstidningarna varit lysande på är det grävande journalistik. Ibland undrar jag vart den tog vägen. Men debatten förs inte av dem som dyrkat tidningarna i 20 år, och ser sina älskade förändras, utan av dem som hatar kvällspress. Till exempel: Anders Edenroth i Real Group. Han har sett till att gruppen inte annonserar i kvällstidningarna skrev han stolt i Svenska Dagbladet i förra veckan.

Han ondgjorde sig över Persbrandt-bevakningen och löpsedlarna etcetera. I nästa andetag visade det sig att karln inte läst en kvällstidning på 20 år. På tjugo år!

Ett passande motdrag skulle vara att kvällstidningarna sket

i att någonsin skriva om den kassa stämgruppen The Real Group igen. I jul har kvällstidningsväsendet också visat upp sig från sin bästa sida, medan morgontidningarna visat sin totala omodernitet. Varken juldagen eller annandagen behagade morgontidningarna dyka upp i brevinkastet. Som om världen upphörde finnas till för att det är jul. Men kvällstidningarna kunde man lita på. Där stod allt om helgens julfirande, tsunamin och vad som händer i världen. Världen fortsatte med andra ord finnas i kvällstidningarna. Glöm inte det.

Belinda Olsson