Korkat när vinet inte har något hemland

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ibland ryms världspolitik i en flaska rödtjut.

Ibland är det svårare än vanligt.

Ett spanskt vin är ett spanskt vin, och ett sydafrikanskt vin är ett sydafrikanskt vin. Så långt är det ganska enkelt. Så långt är alla hyfsat överens.

Sedan finns det känsligare viner nuförtiden.

Något som Systembolaget påmindes om när de försökte sig på att ange en ursprungsangivelse för de röda och vita vinerna "Yarden" och "Golan" från Golanhöjderna.

Enligt Systembolagets beskrivning skulle vinerna komma från "Israelockuperat syriskt område".

Men Israels ambassad i Sverige gjorde inte vågen.

"Vi är förvånade över Systembolagets nya expertkunskaper om världspolitiken" som man uttryckte det i ett skriftligt uttalande som utgick från ambassaden.

(Läs: Koncentrera er på att kränga berusningsdrycker i Sverige och ge fan i vad vi sysslar med nere i Mellanöstern.)

Vilket var precis det som Systembolaget också bestämde sig för att göra.

"Det är inte vår uppgift att lösa Mellanösternkonflikten utan att se till att presentera bra koscherviner till våra kunder", som företagets presschef uttryckte det till Dagens Nyheter. (Och sedan skrev han det 100 gånger till på svarta tavlan innan han fick gå hem.)

Så var kommer nu vinerna "Yarden" och "Golan" från Golanhöjderna ifrån?

Tja, ingenstans.

Vinerna kan inte komma från Israel, för det har Systembolaget redan provat en gång tidigare, och det blev fel eftersom Golanhöjderna tillhör Syrien enligt FN och folkrätten. Vinerna kan inte heller komma från Syrien eftersom Golanhöjderna onekligen fortfarande är ockuperat område av Israel. Och vinerna kan inte komma från "Israelockuperat syriskt område", eftersom den korrekta beskrivningen är alldeles för stötande, till och med för ockupantmakten själv.

Så vad göra?

Systembolagets nya linje är att inte ha någon ursprungsangivelse på vinerna överhuvudtaget. Nuförtiden kommer vinerna från Ingenmansland. Och där har ni antagligen hela problemet buteljerat.

Att ockupera är en sak. Att bli kallad för ockupant en helt annan. Och tryckt på en flaska ser det dessutom så väldigt illa ut.

Ockupant? Vem? Vi?

Tacka vet jag den gamla goda tiden när härskarfolken och kolonisatörerna åtminstone fattade vad de sysslade med själva.

Ockuperar ni? - Japp, det gör vi!

Exploaterar ni? - Jajamensan!

Är det ni som tar slavar? - Javisst gör vi det, för vi vill ha det här landet serru, och om det innebär att vi måste fördriva lite rödskinn eller piska upp lite slavar eller dela ut smittkoppsfiltar till kvinnor eller gasa ihjäl en massa judar och zigenare - so be it."

Lite slakt och lite fördrivningar, och om någon höll upp en spegel framför förtryckarna så kände förtryckarna i alla fall igen sig själva.

I dag är det betydligt knepigare. Nuförtiden vill alla ha rätt att se sig själva som offer, alldeles oavsett vapenarsenaler eller militär överlägsenhet eller vem som går in i vems land.

I dag kan en etikett på en vinflaska kännas jobbigare än tio döda barn eller en halv miljon människor på flykt. Utifrån något slags: Måste det stå sådär? Kan vi inte kalla en nio meter hög betongmur för skyddsbarriär istället för mur. Gummikulor istället för kulor. Bosättning istället för ockuperat land. Offensiv istället för statsterrorism. Spelar det någon roll för er? För om ni frågar oss skulle det kännas så mycket bättre om vi kanske kunde kalla det för något annat.

Och visst, för all del.

Kalla det vad fan ni vill!

Själv skall jag försöka få tag på en av de där flaskorna där saker och ting fortfarande benämns vid dess rätta namn, och om det är någon av er därute som har bättre karaktär än jag som fortfarande har en ouppdrucken "Yarden" eller "Golan" stående i skåpet därhemma så ut med den på e-bay eller slå mig en signal.

Jag dricker gärna lite nutidshistoria.

Lena Sundström