Är vi så torftiga att allt måste in på hallmattan?
Allt ska ha hemleverans. Och nu menar jag inte bara matvaror, tv-skärmar, kylskåp och soffor. Jag menar verkligen allt. Politik, till exempel. Och litteratur och religion.
Allt ska sätta foten i dörren, pressa sig in på hallmattan och börja småprata förbindligt.
Allt gör anspråk på att ta sin utgångspunkt i just dig och din vardag.
Jag vet inte hur det började. Antagligen bland reklammakare och tandkrämsnasare. Mad men.
Men man förstod att det hade spritt sig när politiker började tala om enskilda väljare med förnamn, som om de vore gemensamma bekanta till politikern och alla som råkade höra på. Det skulle sittas vid väljarnas ”köksbord” och där skulle det lyssnas i all ödmjukhet.
Förlagsredaktörer verkar resonera ungefär likadant. Alexander Skantze, författaren, skrev en intressant artikel i Expressen för en månad sedan.
Han ägnade tio år av sitt liv åt att fila på en romantrilogi om sumererna.
Tre historiska romaner som inte var förklädda beskrivningar av vår samtid, eller verktyg för att slänga fram kommentarer om invandring, miljö, nykolonialism eller något annat politiskt aktuellt.
Böckerna handlade helt enkelt om en 5 000 år gammal kultur.
Han kunde inte få dem utgivna. ”Jo, visst ... Men själv föredrar jag nog litteratur som är här och nu. Som har med oss att göra.” Så gick snacket, ungefär.
Det ska vara hemleverans. Man kan inte förvänta sig att folk ska visa intresse för något utanför sin egen lilla sfär.
Och så har vi Svenska Kyrkan. Dagens Nyheter har ägnat ett par artiklar åt vad som försiggår där. Det visar sig vara ett lågintensivt inbördeskrig, men det finns en dominant fraktion som ligger i skydd av ärkebiskopen, Helle Klein och tidsandan i allmänhet.
Den ser gärna att kyrkan talar om klimatfrågor, vapenexport, invandring och israeliska apelsiner. Inte för högtidligt. Nya bibelöversättningen och tydliga kopplingar till det dagsaktuella.
Det ska vara hemleverans, annars ”blir man inte så relevant för samhällsutvecklingen”, som ärkebiskopen uttrycker saken.
Man kan inte förvänta sig att människor ska vara intresserade, på riktigt, av något så avlägset som livet efter detta.
Jag undrar om vi verkligen är så fantasilösa, så självcentrerade och torftiga, att vi inte kan intressera oss för något som inte direkt är kopplat till oss själva och vår egen tid?
Eller är det politikerna, redaktörerna och prästerna som saknar fantasi, är självbelåtna och platta?
Låt oss hoppas på det senare.
Dagens fakta
Ho Chi Minh, den vietnamesiska kommunismens far, arbetade som bagare på Parker House Hotel i New York 1912–1913. Han arbetade också som kock i England. Enligt obekräftade källor studerade han till konditor under den legendariske Auguste Escoffier på Carlton Hotel i London.
Dagens byggnad
Ferens Art Gallery i Kingston upon Hull, Yorkshire, ritades av Londonarkitekterna S.N. Cooke och E.C. Davis. Konstmuseet, som finansierades av företagaren och politikern Thomas Robinson Ferens, stod klart 1927. Stilen är nyklassisk och entrédörren är gjord av brons med dekorativa lejonhuvuden.