Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Maurits, Moritz

Det är nog enklare att vara psykolog för en maffiaboss

Det finns många yrkesgrupper jag inte avundas. Till den listan lade jag i förra veckan psykologerna. Ändå har de, åtminstone terapeuterna, blivit hjältar i film och på tv.

Axess TV visade för några år sedan den israeliska serien ”Hos terapeuten”. Sveriges Television, som inte vågar lita på att svenskar står ut med annat än amerikanska, köpte in HBO:s version, ”In treatment”. Kevin Spacey gjorde en kändis­psykolog i ”Shrink”. Redan tio år tidigare kom ”Sopranos” med James Gandolfini och ”Analyze this” med Robert de Niro och Billy Crystal. Båda samma år och båda med maffiabossar hos terapeuten som tema.

Jag är inte säker på varför terapeutyrket framstod som mer glamoröst, efter att det kopplats ihop med italienskättade yrkesmördare. I allmänhet är det en grupp de flesta av oss försöker und­vika att ha liggande på våra soffor. Men i några år framstod terapeuten som en möjlig rockstjärna. Eller åtminstone lokal kändistrubadur.

Inte längre.

Som så ofta kom korrigeringen via radion i form av en personlig historia.

Det gällde en transperson som sökt sig till psykiatrisk vård vid en livskris. Det strider antagligen mot någon förordning att skriva detta - i P1 undvek de noga någon tydlig formulering - men personen i fråga måste ha fötts som kvinna. Om inte, blir historien obegriplig. Det var nämligen så att den livskrisande transpersonen ville bli tilltalad med ”han” eller ”hen”. Vad som helst utom ”hon”. Likväl yppades en rad ”hon”.

Nu stämmer trans­personen mottagningen.

Innan jag säger något mer, låt mig gratulera mottagningen, men framför allt patienten. Personer i livskris har sällan ork att stämma andra, så jag antar att provokationen fungerade. Men, med det sagt…

Om jag vore psykolog skulle jag vara beredd att kalla mina patienter vad som helst. Men jag måste erkänna att tanken antag­ligen skulle slå mig att det kan finnas en koppling mellan en livskris och en övertygelse om att man bär runt på en kropp med fel kön, eller ett odefinierat tredje kön. Och då skulle man kanske, som dårdoktor, vilja ta upp frågan till diskussion.

Det måste vara svårt att vara psykolog, om man blir stämd när man ifrågasätter patientens föreställningar.

Det var nog enklare när maffiabossarna stod i kö.

Följ ämnen i artikeln