Bilprovningen - bara vädergnäll mer svenskt
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-08-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Hur det än är så vet man att det där med bilbesiktning ändå är en bra idé.
Jaja, säger ni. Om någon bestämmer sig för att köra en likkista med bromsarna nedpackade i en Ica-kasse i skuffen och oljeläckage i klass med en rysk enkelskrovare i Östersjön, så gör de väl det ändå. Man blir ju inte deporterad till Borås för att ha brutit ett körförbud. Man blir inte ens satt att lyssna på Göran Perssons samlade tal i något omskolningsläger strax utanför Katrineholm.
Så varför tror du att Bilprovningen gör livet säkrare? Egentligen.
Kanske det. Men ändå. Testa själv. Ta upp ämnet. Öppna hårt. Öppna med att Bilprovningen är ett djävla otyg. Ett kostsamt intrång i ditt privatliv. En meningslös byråkratisk idiotinrättning vars enda syfte är att trakassera laglydiga, hårdbeskattade, bilburna medborgare.
Lycka till. Det kommer inte att funka.
För även om du glömt att beställa tid tre månader i förväg, även om du tvingats att gå upp tidigare än morgon-tv:s hålögda soffsittare för att få din farkost synad, till och med om du fått ett par tvåor, så vet du att du har fel.
Det går inte att övertyga en svensk, inte ens sig själv, om att Bilprovningen borde skrotas.
Ian Wachtmeister och Lars Leijonborg borde ha tänkt på det. Är man bekymrad över integrationen är det Bilprovningen som är nyckeln. Det handlar inte om islam. Inte om hur bra man snackar svenska. Inte ens om hur pass duktig man är på att sjunga Små grodorna.
Att vara svensk är att inte kunna bli övertygad om att Bilprovningen borde läggas ned.
För Bilprovningen är allt Sverige är. Den är jämlik. Den sätter säkerheten främst. Den snokar som en östtysk, men med ett artigt samförstånd som är svenskare än en midsommarfylla i Dalarna. Den släpper inte igenom avvikare. Den är praktisk. Den ogillar hembyggen. Den följer reglerna. Den har en ståndpunkt i taget.
Och för alla oss svenskar fyller Bilprovningen dessutom den svenskaste av alla funktioner. Bara vädret konkurrerar. Vi gnäller på den. Vi förbannar den. Vi talar illa om den bakom dess rygg. Men innerst inne är vi stolta över vår Bilprovning. Det är Bilprovningen som skiljer oss från hafsiga sydlänningar. Den är beviset för att här i Norden, här är det minsann ordning och reda.
Den svenska fanan med det missvisande kristna korset borde egentligen bytas ut mot ett jättelikt vajande besiktningsprotokoll. Och om tjatet om republik skulle leda till något är vår första president självskriven: Bilprovningens styrelseordförande.
Vet ni förresten vem det är? Det är Olof Johansson, den gamle centerledaren.
Rätt man på rätt plats. För Lasse Berghagen var väl upptagen.