Det enda naturliga är att färre barn föds
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-09-12
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
D
et är 2001 och en av Sveriges mest konservativa debatter på mycket länge förs. En riktig kvinna föder barn - Basta!
Vår landsfader Göran Persson bekymrar sig över att det föds för få bebisar, han oroar sig över försvinnandet av ny stark arbetskraft. Han ter sig i mina ögon mer som en arisk fader som är bekymrad över att den svenska "rasen"dör ut. Importera arbetskraft då, om bekymret är att befolkningen minskar och det inte finns någon som är villig att torka rumporna på 40-talisterna när de blir gamla. Det står miljontals människor och bankar på Schengens murar. Låt dem komma in i stället!
Utdrag ur intervju med Göran Persson i Aftonbladet 5/9 2001. "Filosofen Germund Hesslow säger att det är djupt onaturligt att inte vilja föda barn - hur tänker du om det?
- Jag vill vända på det: Jag tror det är naturligt att vilja ta ansvar för barn."
Filosofen Germund Hesslow har samma vecka intervjuats i Aftonbladet och sagt att han inte tror på den undersökning gjord av Statistiska centralbyrån som visar att en av tre barnlösa kvinnor runt 30 inte vill ha barn:
"Det kan vara ett sätt att rationalisera att man inte lyckats få barn." Hesslow har mer att säga: "Jag är så less på feminismen att jag kan kräkas. " det här larvet att man förnekar sina instinkter är tröttsamt idiotiskt."
Hesslow yrar om förnekandet av instinkter, Göran Persson om det "naturliga" i att vilja ha barn. Det har inte slagit någon av farbröderna att det är just instinkter kvinnorna har. Deras instinkt säger: "Nej, jag vill inte ha barn." Hesslow: "Generna hos dem som inte lockas av att skaffa barn kommer så småningom att dö ut."
Är det Rasbiologiska institutet i Uppsala som återuppstått med inriktningen "naturliga och onaturliga kvinnor"? De med felkonstruerade gener och förtappad moderskänsla måste botas.
Sedan gav sig Anita Goldman in i debatten. Hon skriver i en Aftonbladetkolumn (ni hittar den på aftonbladet.se) om de fyra år då hon inte trodde att hon kunde få barn:
"Jag kunde omöjligt visualisera mitt liv utan moderskap. Likt den bibliska Rakel sa jag "Skaffa mig barn, eljest dör jag". När jag sedan fick mina två barn - på naturlig väg - kastades jag in i den olösliga och såriga problematik som kombinationen yrkesarbete och barn ger upphov till för varje kvinna som lever i ett samhälle organiserat främst för medelålders män. Men - liksom för de flesta föräldrar jag känner - är föräldraskapet för mig det starkaste, mest underbara och mest meningsbringande i mitt liv."
Jag förstår hennes längtan. Vill man ha barn så längtar man. Men hennes budskap går inte att missa - det är som att sitta med förstoringsglas och bokstäverna blir RIKTIGT STORA; det är meningen med livet att vilja ha barn. Varför skulle hon annars berätta om sina upplevelser? Andra debattörer har menat att man ska sätta press på männen att göra fler barn. Men vet ni vad jag tror, om det fanns p-piller för män skulle barnafödandet sjunka ännu mer i Sverige.
Tänk på alla ofrivilliga pappor som plötsligt kunde skydda sig på egen hand. Och det är enklare för en man att välja bort. Ingen ifrågasätter hans val, man utgår från att han förverkligar sig på andra vis.
Men en kvinna - vad tänker hon på? I mina ögon är det enda naturliga i denna debatt att det faktiskt föds färre barn i dag.
Jämställdheten ökar och kvinnor upplever att de har fler missions i livet, förutom barn, att förverkliga. Det betyder inte att de flesta kvinnor väljer bort barn. För det är ju inte så att barnafödandet stannat av.
Förstföderskeåldern är dock högre i dag och det är således en minoritet kvinnor som aktivt väljer bort barn helt och hållet. Och skit samma av vilka orsaker, låt dem vara i fred!
Ingen ifrågasätter varför Anita Goldman önskade barn så hett som hon gjorde.
Men det är klart. Goldman är norm. Hon är normal, det är de andra som är konstiga. Men en och annan av dessa ivriga barnförespråkare bör kanske fundera över var gränsen för vad fria individer (kvinnor i detta fall) tillåts tänka och göra utan att stämplas som felkonstruerade.