Kvinnorna måste få hjälp från annat håll

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Svenska Dagbladet skrev i går om kartläggningen av vårdinrättningar i Stockholms stad (både privata och inom landstinget) som utför ingrepp som ska rekonstruera en mödomshinna på unga kvinnor. Av 49 vårdinrättningar som deltog i en telefonenkät svarade 11 att de genomför mödomshinneingrepp.

Meningarna går isär om huruvida landsting ska ”ställa upp” på detta. Projektledare för studien är Kickis Åhré Älgamo och hon undrar just om det är rimligt att ”individer genom fysisk och psykisk misshandel ska tvingas till kirurgiskt ingrepp för att upprätthålla och vidmakthålla en myt. Ska offentligt finansierad verksamhet arbeta med detta, ska plastikkirurger tjäna pengar på utsatta och pressade kvinnor?”

Samma resonemang för Leila Qaraee, ordförande och samordnare i Kvinnors nätverk som driver Linnamottagningen.

Hon säger till SvD: ”Det finns andra vägar. Jag är absolut emot dessa ingrepp.”

Jag har stor respekt för både Kickis Åhré Älgamos och Leila Qaraees kunskap men är det inte lite onödigt att drabbas av något slags moralpanik här?

Det är naturligtvis skitsvårt att veta var ska man börja, med vad, gällande unga kvinnor som vill rekonstruera en mödomshinna. En hinna som bara är en myt från början, en myt som bibehåller ställning i en unken patriarkal kultur som vill att dom ska vara oskuld när dom gifter sig. 

Men att privata kirurger ska tjäna pengar på det hela går ju knappast att göra något åt.

Börjar man förbjuda mödomshinneoperationer på privata plastikkliniker blir väl nästa steg att unga ”offer” inte får operera in silikon i brösten för att de anses pressade av samhällsidealen.

Och vad gäller den offentliga vården kan man ju tjata sig till ett kejsarsnitt om man hävdar att man är skiträdd för att föda vaginalt. Det finns ju egentligen ingen medicinsk grund för att vara så där rädd men kvinnans önskan ska respekteras.

Det man önskar i de här mer komplicerade och hotande fallen är väl att politiker som Ulf Kristersson (m) som också blivit upprörd över vad kartläggningen visar ska sätta sig ner med personer som Leila Qaraee och börja lyssna på kvinnorna.

Jag tror inte att åtgärd nummer ett är att strypa tillgången på den här operationen. Då blir kvinnorna bara ännu mer desperata. Men på sikt måste ju tjejerna hjälpas på andra sätt än att samhället subventionerar att medborgare tvingas underkasta sig förvridna patriarkala idéer. 

Men hur schysst är det mot kvinnorna och tjejerna att bara vägra hjälpa dom på det sättet? De här tjejerna är ju redan så utsatta och så rädda att dom är villiga att göra smärtsamma ingrepp i underlivet.

Om den möjligheten försvinner men inte andra dörrar öppnas på vid gavel, vilket kaos kan komma i fotspåren då?

Sedan måste lampan upp i ansiktet på den patriarkala kulturen. Hur når man er? För så här kan det inte fortsätta. Det är en form av kvinnotortyr.