Läkarnas pillerpsykos raderar vår livsglädje

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jaha, och varför har du inte tagit livet av dig?

Det var första mötet med psykiatern.

Frågan var brutal men lätt att besvara.

Jag har alltid tyckt om att leva, även när det känts nattsvart. Psykiaterns rättframhet fick mig att fortsätta gå dit i två år.

– Vill du ha medicin utskriven får du vända dig till någon annan, sa han också. Men jag var inte där för att ta någon genväg.

Jag ser medicin som en sista utväg. Signalerar kroppen att den mår dåligt letar jag reda på orsaken innan jag eliminerar symptomen. Depression drabbar varannan kvinna och var fjärde man. En folksjukdom eller ett mänskligt tillstånd?

Nog har jag varit deprimerad. Olycklig intill galenskapens rand. Men när orsaken blivit funnen och avhjälpt har jag blivit bra igen.

Sju procent av svenskarna, drygt 600 000, använder antidepressiva medel. 1 700 personer om året begår självmord, men statistiken har sjunkit med 300 fall per år sedan medicineringen sköt i höjden. Men inte skulle alla hoppa framför tåget om de slutade ta medicin. Många behöver piller i en akutfas, men sen då?

På internetmedicin.se, en tjänst endast avsedd för läkare, benämns depression genomgående som ”depressionssjukdom”. Ifrågasättande media beskrivs med indignation – och i annonsrutan blinkar, oavbrutet likt en neonskylt i Las Vegas, reklam för nya läkemedel. Läkare uppmanas betona att antidepressiv medicin varken är skadlig eller beroendeframkallande, men listan på biverkningar är lång: minskad eller obefintlig sexlust, och oförmåga att nå orgasm är effekter som kvarstår både under och ibland även efter kuren. Man kan drabbas av svettighet och fuktig kall hud, illamående, anorexi, viktökning, sömnstörningar, darrighet, ångest, oro, hud- och slemhinneblödningar.

När man slutar medicinera kan man få kräkningar, ångest eller ”abrupta chockliknande stötar i huvu

det”. Största bekymret är ändå avtrubbning, enligt min gamle psykiater. Man är inte riktigt närvarande i livet. Smärtan lindras men livsglädjen ersätts med likgiltighet.

Hur många bjudmiddagar och mutresor till golfparadis krävs för att doktorn lättvindigt ska förskriva sådant?

Vem vinner på vårt knaprande?

Den globala läkemedelsindustrin tjänar 3 500 miljarder kronor per år och satsar 700 miljoner på lobbyverksamhet. Samtidigt finns det starkt vetenskapligt stöd för att psykoterapier ger lika god effekt som läkemedel, och hittills har ingen studie visat att läkemedel skulle vara bättre.

Kanske har man en kemisk obalans i kroppen som bara medicin rår på, kanske inte. Men läkare har sällan tid att undersöka saken. Ett recept blir den snabbaste och billigaste lösningen.

Många kvinnor medicineras på grund av svår PMS. Har de aldrig slagits av tanken att mensmonstren som vill slå ihjäl sina män är deras riktiga jag? Möblera i stället om livet så att PMS-häxan blir lycklig.

Hur var det innan läkemedels- vurmen? Hur intressant vore Strindberg på Cipramil? Utvecklingen inom läkemedelsindustrin är som den mörkaste science fiction-värld, eller som paradisiska illustrationer ur Vakttornet, Jehovas vittnens tidning. I USA utvecklas nu ett piller som ska radera dina sorger och trauman. Blir nästa steg ett piller som får dig att glömma vem du är? Bort med sorg, olycka, ångest och rädsla. Ersätt med liknöjdhet. Inte klaga, bara jobba, konsumera och sedan dö.

Läkemedelsindustrin vill medicinera bort livets gång. Avlägsna det onda så blir allt bra. Alla fascistoida ideologer med drömmar om ett kliniskt rent samhälle jublar i sin himmel.

Anna Ekelund