Pajkastning är förödande
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2001-09-01
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
JÖNKÖPING
Nästa års val kommer inte att handla om vem som är bäst. Utan vem som är dummast.
Bo eller Göran – vem misslyckas mest?
Det var en intressant upplevelse att lyssna på Bo Lundgrens inledningstal på den moderata partistämman som inleddes i går och avslutas i morgon. Hans ämne var nämligen mycket oväntat. Det handlade om socialdemokraterna. Inte om moderaterna.
Under drygt 40 minuter sågades regeringspartiet jäms med fotknölarna. Enligt Lundgren har de misslyckats med vården, misslyckats med skolan, misslyckats med polisen, misslyckats med det mesta.
En fixerad Bo Lundgren
Den första tanke som slog en var att Lundgrens stora intresse för socialdemokratin, ofta manifesterat i hans tal, växt till besatthet. Varför i herrans namn tala om motståndarna på den egna stämman?
Men efter viss eftertanke står det klart att nästa års valrörelse riskerar att bli riktigt, riktigt trist. Av de konturer som redan kan skönjas kommer den nämligen inte att handla om vem som är bäst. Utan vem som är dummast och misslyckas mest.
Motståndarna redan utsedda
Socialdemokraterna har redan gjort klart att deras måltavla är det borgerligt styrda Stockholm och finansborgarrådet Carl Cederschiöld (m). Det som socialdemokraterna uppfattar som systematisk nedrustning, utförsäljning och privatisering ska presenteras för väljarna på en skräckinjagande palett.
Titta hur det blir när moderaterna får bestämma!
Detta kommer även moderaterna att ägna sig åt. Bo Lundgrens tal är ett exempel. I går vittnade också ett stort antal vanliga människor på stämman om hur de kommit i kläm på grund av den socialdemokratiska politiken. På måndag startar en kampanj på samma tema.
Bland partistrategerna går greppet under beteckningen negativ kampanj. Man pratar mindre om vad man vill göra själv. Och mer om hur knäppa motståndarna är. Den yttersta formen av negativ kampanj är att gräva upp skit om motståndaren och läcka ut resultatet till hungriga medier.
Underhållande – men riskabelt
För väljarna kan negativa kampanjer i bästa fall vara underhållande. Men för det mesta blir effekten den som partierna säger sig hata. Nämligen att medborgarna vänder politiken ryggen. Varför bry sig om ett gäng dönickar som inte verkar veta vad de sysslar med?
Metoden kan vara riskabel även på andra sätt för de inblandade partierna. Utrymmet för en som verkar sansad växer enormt. I Sverige är den så kallade Westerbergeffekten det tydligaste exemplet. Medan OIof Palme (s) och Ulf Adelsohn (m) ägnade sig åt att hudflänga varandra i valrörelsen 1985 svarade folkpartiledaren Bengt Westerberg så gott han kunde på väljarnas och intervjuarnas frågor. Gissa vilket parti som blev mest framgångsrikt?
Tidigare artiklar: