Mest gap och skrik i den första riktiga debatten
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2002-09-11
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Den som hoppats på klargörande besked i valets första partiledardebatt blev grymt besviken.
Det blev mest gap och skrik.
Fria former i all ära. Men en viss styrning krävs när sju vältränade debattörer träffas i en tv-studio. Det lyckades inte TV4 med.
De fåtal besked som gavs var i korthet följande:
Alf Svensson (kd) och Lars Leijonborg (fp) har inte samma uppfattning om barnomsorgen. Leijonborg tycker till och med att Svensson har en för negativ klang på rösten när han talar om dagis.
Gudrun Schyman (v) och Maria Wetterstrand (mp) vill helst sitta i en regering men kan i värsta fall tänka sig att avstå. Huvudsaken är att Bo Lundgren (m) inte blir statsminister.
De är dessutom överens om att tillväxt är viktigt men inte ska användas till vad som helst.
Göran Persson (s) och Lars Leijonborg har inte samma uppfattning om tester i svenska språket för den som ansöker om svenskt medborgarskap.
Ingen var till sin fördel
Persson tycker inte det är konstigt att folkpartiet gratuleras av främlingsfientliga dansk folkeparti. Leijonborg undrar om Persson verkligen tror att att folkpartiledaren är emot flyktingar. Han fick tyvärr inget svar.
Den villrådige väljaren fick alltså ingenting att bita i. Hon eller han fick en parodi på valdebatt.
Enligt Aftonbladet/Sifo vann Göran Persson debatten. En delförklaring är att han företräder det största partiet och därmed bör få ett högt betyg av väljarkollektivet.
Att bara två av sju partiledare får godkänt av tittarna beror dock snarare på debatten än deltagarna. Ingen var till sin fördel på TV4:s rop och skriktillställning.
Tre som verkligen skulle ha behövt draghjälp av ett lyckat tv-framträdande är Gudrun Schyman, Bo Lundgren och Maud Olofsson (c). Alla tre företräder partier som ligger klart under 1998 års valresultat.
Men de lyckades inte ta för sig. Ingen fick godkänt enligt Aftonbladet/Sifo. Bo Lundgren gjorde en så blek insats att man ibland undrade om han övergivit tv-studion och gått hem.
Väljarna har mycket bestämda uppfattningar om de politiska blocken. Aningen är man vänster. Eller också är man höger.
Blocken visade att de hör ihop
Höga politiska företrädare brukar däremot hävda att den cementerade blockpolitiken är förödande för Sverige. Den förhindrar allianser i alla frågor utom de allra viktigaste.
Debatten i går var dock en uppvisning i hur politiken på riksplanet fungerar i verkligheten. De fyra borgerliga partierna håller ihop.
Inte i vått och torrt men för det mesta.
Trion Persson, Schyman och Wetterstrand håller också ihop.
Så till den milda grad att mp och v redan innan vallokalerna har öppnat verkar backa från kravet på ministerposter.
Fördel Schyman.