Sjukvårdsfiaskots pris: sju miljarder
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2001-09-26
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
480 000 har förtids- pension om två år
Den svenska sjukvården har ballat ur. För den som inte visste det förut rekommenderas studium av regeringens budgetförslag.
Där kläs misslyckandet i siffror. Det stavas 35 000 nya förtidspensionärer eller knappt sju miljarder kronor.
Centerledaren Maud Olofsson och hennes medarbetare har gått igenom det förslag till statsbudget som finansminister Bosse Ringholm presenterade för en vecka sedan. Där har de gjort åtminstone en fasansfull upptäckt.
Den svenska sjukvården, ofta kritiserad, har ballat ur. Och misslyckandet har fått en prislapp. Både i pengar och i mänskligt lidande.
I dag finns 445 000 förtidspensionärer. Om två år kommer de att vara 480 000. Det innebär att närmare fem årskullar är bortsorterade från arbetslivet. I stället för att jobba lyfter de förtidspension.
Får inte hjälp i tid
Varje vardag under de närmaste åren kommer 67 personer att få sin dom. Tyvärr, det går inte att rehabilitera dig. Du får bli förtidspensionär.
Kostnaderna för misslyckandet är enorma. I år beräknas staten betala ut 49,6 miljarder kronor i förtidspensionärer. 2004 har summan växt till 56,5 miljarder och är därmed en av budgetens absolut största utgiftsposter. Ökningen, 6,9 miljarder kronor, motsvarar 75 000 heltidsplatser på dagis eller 21 000 vårdplatser för äldre.
I kö för förtidspension
Förklaringen till den explosionsartade ökningen av antalet förtidspensionärer är att andelen äldre i arbetslivet ökar. Samt att långtidssjukskrivningarna ökar. Det senare innebär i klartext att folk inte får hjälp i tid av sjukvården. De står i kö och väntar på att få förtidspension.
Vissa skulle kalla det här ett praktfullt fiasko. Det gör inte regeringen. Tvärtom konstateras lakoniskt att "möjligheterna att motverka denna negativa utveckling bedöms på kort sikt vara begränsade". Tack för kaffet.
I år satsar regeringen enligt socialdepartementet 75 miljoner kronor på rehabilitering. Nästa år ökar summan till 100 miljoner. Skevheten är talande. Hundra miljoner till rehabilitering, 500 gånger så mycket till förtidspensioner.
Dock är det inte lika illa ställt som det först kan verka. Under den närmaste tiden satsas varje år 3,5 miljarder, bland annat för att korta kötiderna till operationer och för att man ska få träffa samma läkare jämt på vårdcentralen.
Tyvärr verkar det inte räcka. Därför får 335 personer i veckan veta att de inte är önskvärda längre. De får gå hem och vänta på pensionsavin.