De är som Uppblåsbara Barbara i verkligheten
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-12-01
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Ibland känns det som om man stod inför världens totala upplösning. Och då talar jag inte bara om al Qaida-attentat, svält och de orättvisor som alla borde bry sig om, utan också om botox. Det är ett nervgift som förr användes i kemiska vapen, tills något ljushuvud kom på att det fungerade som skönhetsmedel.
Botox sprutas in i muskler som då förlamas, rynkor försvinner, pannor slätas ut. Madonna, Tom Cruise, Liz Hurley och Kylie Minogue är några av dem som tycker att det är kul att se ut som uttryckslösa zombier. Det är också populärt bland nyhetsankare i USA. De sitter där som strokepatienter på rehab och mumlar fram dagens terrordåd.
Vad är detta för idioter?
Vad är det som sker?
Går livet inte ut på annat än att tukta, svälta, försaka och bygga om sin kropp? Finns det verkligen inte vettigare saker att syssla med?
Man ska banta bort allt fett och sedan fylla brösten med silikon. Fett från rumpan sprutas in i läpparna. Spruta in lite botox, och vad får vi? Uppblåsbara Barbara i verkligheten, samma charm, samma mimik. Lägg till Michael Jackson och hans sönderfallande näsa och vi har Adam och Eva from hell.
Vi, som skulle vara fria och starka nu. Inte alls för så länge sedan slapp vi till och med korsetten, det tortyrredskap som fått kvinnor att svimma i 500 år.
På 1500-talet introducerade drottning Elizabeth modet att smörja in ansiktet med vitt bly, äggvita och vinäger. Det gick visserligen inte att le och en del dog av blyförgiftning men hej, alla tyckte det var skitsnyggt.
Vi tror att vi är så himla bra här i väst, att vi är så kloka och civiliserade. Vi kan förfasa oss över att kinesiska flickebarn fick sina fötter så hårt snörda att de blev missformade. Vi kan rysa åt infödingar som töjer ut läppar och örsnibbar. Men vi är inte dugg bättre själva.
Förra året gjorde en engelsk tidning en undersökning bland 3 000 kvinnor i 25-årsåldern om deras förhållande till sina kroppar. Det visade sig att 70 procent var deprimerade över hur de såg ut. 60 procent trodde att deras sexliv skulle bli bättre om de blev smalare. 58 procent trodde de skulle få en bättre karriär om de gick ned i vikt. Fast på frågan om vilka som troligtvis skulle kritisera deras kroppar svarade 85 procent andra kvinnor. Sjukt.
Men det är klart, ångesten för att vara ful håller igång marknadskrafterna, smink, schampo, kläder, ja hela skönhetsindustrin genererar miljarder. Andlighet? Glöm det. Fatta att du aldrig någonsin duger, oavsett vad du gör eller hur du ser ut. I dag är det första advent, en tid för eftertanke och andlighet. Ha, ha, ha.
Jag kan inte låta bli att tänka på den frodiga muslimska kvinna som jag en gång träffade i ett köpcenter i Dubai. Hon gapskrattade åt mig, klämde på mina bröst och tyckte att jag var alldeles för klen.
– Att vara så där mager, vad är det? En riktig kvinna ska svälla, det är då det syns att vi är kvinnor, inte pojkar.
Sedan lutade hon sig fram och ställde tiotusenkronorsfrågan:
– Säg mig, vem av oss två är det som är förtryckt, egentligen?