Politiker ser kollegor som okunniga – eller skithögar
Allt är väl glömt och förlåtet nu, men jag kan inte låta bli att dröja lite vid det här med Marita Ulvskog och ”skithögen” Hökmark.
Det mesta som har att göra med politik är inte det minsta gåtfullt. Men en sak som jag funderar mer och mer över, är hur politiker tänker på varandra.
Säg att du företräder ett parti som bestämt sig för att en viss nivå på arbetsgivaravgiften för unga är den rätta vägen framåt. Det är själva grejen den här valrörelsen, det är budskapet, det är visionen.
Det finns förstås en trivial historia bakom varför just det här förslaget blev viktigast av allt: gamla ärvda spår, en kompromiss på en kongress, en partiekonom som en gång skulle få en budgetkalkyl att gå ihop, slump.
Hade saker och ting utspelats en liten aning annorlunda, skulle ett annat förslag ha blivit viktigast. Men det som har skett har skett, nu är valrörelsen i gång och du mobiliserar i ditt inre.
Du ”brinner för” att arbetsgivaravgiften för unga ska vara på den föreslagna nivån. Dina argument och fakta är så starka att de kunde väcka Lasarus från de döda, om han hade rösträtt. Och glöm inte värderingarna. Det här är, faktiskt, ytterst en fråga om anständighet. Ska vi bara stå där och se en hel generation gå förlorad?
Men så finns det folk i andra partier. De säger emot dig. De struntar i dina ovedersägliga fakta. Det är inte utan att du blir lite upprörd. För om det här ytterst är en fråga om anständighet, måste ju de som argumenterar emot ditt förslag vara...
Ja, där är vi framme. Vara vad då? Hur tänker politiker om andra politiker? Hur förklarar de för sig själva att någon har en annan uppfattning än de själva?
Mitt intryck är att de flesta politiker hittar sin förklaring någonstans på en skala mellan okunnighet och ondska. Deras meningsmotståndare har antingen inte fattat hur det ligger till, eller så vill de inte gott. Ondskan är förstås ingen pakt med djävulen. Men den är en blandning av rädsla, bristande medkänsla, egoism, makthunger, girighet, korruption ...
Kort sagt: den är allt det som kännetecknar en ”skithög”.
Det är nedslående med en verksamhet som så lätt förvandlar rätt banala skillnader till en så mörk och totalitär människosyn. Jag tycker nog mer synd om Marita Ulvskog än Gunnar Hökmark i det här fallet.