Finnarna bär hem taxar från Bolaget
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-06-01
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Lågprisförsäljningen av starksprit, som inleddes i Finland den 1 mars i år, förvandlade Helsingfors parker till rena rama slagfält den första och enda varma veckan i maj.
Äldre människor, som ännu minns Finlands vinterkrig 1939-40, skakade på huvudet och mumlade något om "vägen till Raate", ett frontavsnitt i
Suomussalmi norr om Kajana där över 2 000 stupade låg nedmejade när Finland hade bromsat ett ryskt anfall med så kallad mottitaktik - att omringa motståndaren.
Så tröstlöst såg det ut bland annat på Runebergsesplanaden där nationalskalden på sin sockel kunde blicka ut över spyende och slocknade söner till ett folk som en gång hjältemodigt blött på Narvas hed och Lützens kullar.
Sedan drog polarvindarna i vanlig ordning ned över den finska huvudstaden och gatubilden hyfsades något. Koskenkorvans mest hängivna konsumenter drog sig till bänkarna i köpcentrumens inglasade gallerior och gästerna på det fashionabla Hotell Kämp vid Norra Esplanadgatan kunde något lugnare till mods blicka ut över gräsmattorna på andra sidan gatan samt beställa in en dyr gin och tonic - läsk är inte billigt på lyxkrogar i Finland heller.
Finlands systembolag, Alko, går nu bra. Försäljningen av starka alkoholdrycker steg i april med 40 procent jämfört med nivån föregående år men planade ut något i maj, måhända på grund av att spritrallyt till Estland då kunde börja.
De mindre alarmistiska och mer sansade alkoholforskarna och analytikerna säger att vi först efter sommaren med säkerhet kan säga vilka bestående förändringar i finländarnas alkoholvanor den drastiska sänkningen av alkoholskatten medförde. Först över längre tid ser man också hur konsumtionskurvan utvecklar sig för olika befolkningsgrupper.
En sak kan man dock som tidningskonsument tveklöst konstatera. Den lössläppta spritfloden oroar finländarna i gemen - men roar dem lite också eller ger i varje fall deras galghumor ny näring.
Det förunderligt smidiga, självförnyande och måleriska finska språket har redan funnit ett begrepp för storkonsumenternas nya preferenser: "tissuttelijat" har nu ersatts av "kossuttelijat", vilket är finskans komprimerade sätt att tala om att folk har övergått från ett ständigt slurpande av små vinskvättar till rejälare klunkar Koskenkorva direkt ur flaskan.
Tissi står i finskan för det mjölkfyllda bröstet hos djur och människa. Därur kan språket mödolöst bilda ett verb "tissutella", som betecknar ett ständigt småsugande på bröstet. Detta används dock i överförd bemärkelse för att beskriva småklunkande i största allmänhet lite grann i hemlighet.
Inte nog därmed. Finskan förmår ombilda även detta verb till ett handlande subjekt - ett motsvarande böjningsmönster kan man se i svenskans fisk, fiska, fiskare - och då finner man en "tissuttelija" som nog på svenska skulle kallas skåpsupare rätt och slätt.
Nu har den finska folkhumorn konstruerat "kossuttelija" i stället utifrån det gängse smeknamnet på Koskenkorva "kossu". En "kåssare" tar inte alltid ens ut flaskan ur systempåsen utan blottar bara flaskhalsen och skruvar av korken, gärna i något högst offentligt solgass utomhus.
I Finland är alla Alkoaffärer självköp. Brännvinsflaskorna finns i alla storlekar och har traditionsmättade namn. De heter Lejonet, Sisu, Suomi, Tasavalta (Republiken) och mycket annat liknande. Ett litet stilbrott utgör det populära Tassuviina - tassbrännvinet som är omtyckt för att det inte i onödan har försetts med någon smak som kunde göra det gott.
Snart ska brännvinet gå att köpa i boxar som vinet. Boxarna går i folkmun redan under namnet "mäyris", vilket är det finska smeknamnet på en mig närstående hundras nämligen taxen. Finnarna bär hem taxar från Bolaget.
Mitt i allt detta raljerande är den vanlige finländaren orolig över vart det bär hän med ungdomarna och äldre utsatta som nu har råd att dricka ihjäl sig, bokstavligt.
Låt oss se efter sommaren. I värsta fall har Finlands åtgärd lett till att problemdrickarna fått en nådastöt genom den billiga stupfyllan som finns att köpa på Alko medan de andra storhandlar i Tallinn - lik förbannat.Försäljningen av starka alkoholdrycker steg med 40 procent i Finland i april.