Jag vill ha Christer Sjögren som mentor

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Christer Sjögren gästade morgonsoffan i SVT härom morgonen. Han var där tillsammans med Amy Diamond. Programledaren frågade Amy Diamond om hon tänker på hur ung hon är. Christer Sjögren böjer sig fram, fyrar av ett stort leende och:

Öldän har ingen betydälsä i mösikäns sköna vääd.

Fatta. Christer fucking Sjögren. Han blev ju totalsågad inför schlagern av alla journalister men som en gås under rinnande vatten bara log han sig igenom det och förklarade vänligt att han har hållit på så länge att det är inget som bekommer honom. Han är totalt – TOTALT – oängslig och bara sluddrar sköna citat om att man måste tänka på glädjen och ha roligt. Hela schlagern är så härligt oängslig och kreddbefriande. Är man där finns det liksom ingen återvändo. Det handlar om folkets kärlek, inte vad hundra personer som jobbar inom media i Stockholm tycker eller dömer.

Och när alla andra ständigt klappar 15-åriga Amy Diamond på huvudet och liksom böjer sig ner när de pratar med henne så ser det faktiskt ut som om Christer Sjögren är den enda som respekterar henne. Hon är yngst i tävlingen, han är äldst. Båda råkar ut för den här porrskadeliknande åldersfixeringen så de kanske fattar varandra helt. Upphetsad SVT-reporter dök på Sjögren direkt efter att Amy Diamond och han vunnit första deltävlingen i Göteborg och berättade upphetsat att Christer Sjögren minsann skulle bli den äldsta någonsin om han vann hela Melodifestivalen och åkte för att tävla i stora schlagern. Men Christer Sjögren blir inte förnärmad av åldershetsen. Han bara ler, han verkar ju så glad. På riktigt.

Men även Christer Sjögren måste ha små rispor i kristallen för att man ska gilla honom på riktigt. Annars blir det bara platt. Och se! Det har han. Jag läste här i Aftonbladet att han blev nervös före sitt framträdande i Göteborg. Dansbandskungen med tusentals konserter och tv-framträdanden bakom sig fick lite nervdarr. ”Jag vankade fram och tillbaka och mumlade. Jag gjorde det för att inte få panik.. jag brukar vara så cool, men på något konstigt sätt dras man in i det... det var en pärs”.

Så nu gillar jag Christer Sjögren mer än någonsin. För att han är helt mänsklig också.

Asså låten, ”I love Europe”, den ska jag inte försvara på något sätt. Men den spelar heller ingen roll. Christer Sjögren vill ju bara ha roligt och glädja oss. Mysa en stund. Jag köper det rakt av. Jag vill ha karln till mentor. Han kan lära mig allt om att ha roligt. Att texter precis som musik ska byggas på glädje. Att man ska ha kul när man skriver dem. Ni tror att jag har blivit tokig nu eller hur? Jag ser det. Å det kanske jag har. Tänk om Christer Sjögren blev min mentor. Lärde mig allt om att tralla på när någon var riktigt dum mot mig eller att hitta... glädjen. Fatta trista texter det skulle bli. Jag skulle aldrig mer vara sur eller dissa någon. Bara glädje och mys för hela slanten. Det är skitkul i schlagertider som dessa men frågan är om min romans med Christer Sjögren håller i sig när festivalen är över.

Skitsamma. Jag ska med glädje leva i nuet. Precis som Christer Sjögren.