Hårdrock kanske är nåt för ja-kampanjen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-05-21
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det är klart att någon skulle hitta på något att använda hårdrocken till.
Det borde man ha förstått. L'art pour l'art, konsten för konstens skull, brukar snittätande konstfikusar påstå. Men de har förstås fel om det också.
Ni hörde vad sergeant Mark Hadsell sa i Aftonbladet i går:
"De klarar inte av det. Efter 24 timmar har hjärnan och kroppsfunktionerna försämrats så mycket att deras motståndskraft är bruten. Då kommer vi in och talar med dem."
"Dem", det är internerna på Kuba. Inte kubanerna, utan amerikanernas egna fångar. De som flögs dit från Afghanistan. De som behändigt nog varken är civila eller militära och därför utan rättigheter. Nu spelar fångvaktarna Metallica för dem. På hög volym, timme efter timme. Och plötsligt börjar de sloka.
Amerikanernas nya, spännande uppfinning inom rättsväsendet letar sig säkert över Atlanten ganska raskt. Vi importerar ju allt annat därifrån, från fetma till feminism. Kanske blir det ja-kampanjen för euron som blir först med hårdrock för hjärntvätt här hemma.
Inte för att jag tror att kampanjen, ännu, har planer på att skicka oss nejsägare till små burar på Öland. Men de börjar tappa tålamodet med oss.
Veckan började visserligen uthärdligt. Det enda vi då hade klart för oss var att vi var helt dumma i huvudet. Göran Persson slog fast det. Han konstaterade att det inte fanns några som helst argument mot att avskaffa kronan.
Säger man ändå nej måste man alltså vara dum i huvudet. Fast det kändes ändå inte alldeles hopplöst. Det är inte mer än några månader sedan Göran Persson själv var dum i huvudet. Då oroades han över en del motargument. Nu har han blivit klokare. Då borde det finnas hopp för oss andra också.
Men så kom nya fakta. I förrgår presenterade Jonas Hellman, en av alla dessa konsulter, en ny bok. Jonas är en gammal arbetskamrat till mig, så man vill gärna tro honom. Och hans bok "Nej-landet Sverige" har budskapet att alla som röstar nej röstar för kommunism, rasism, nationalism och nazism.
Det är näringslivets kampanjorgan Sverige i Europa som ger ut boken, som en del av sin halvmiljard-satsning på att rätt valuta ska vinna. Så det måste väl ligga något i det.
Det känns motigt. Dum i huvudet kan man kanske stå ut med att vara. Men att dessutom vara nazist och kommunist - samtidigt - är bara för mycket.
Och om det är sant så finns det strängt taget inga rimliga skäl till att svenska staten ska se mellan fingrarna. Det säkraste vore väl ändå att stuva undan den farliga majoriteten av svenskarna, åtminstone över valet.
Så vi ses nog i burarna på Öland i sommar. Hoppas det blir Motörhead, snarare än Metallica.