Vi sitter med ryggen åt fel håll och twittrar
Jag har suttit på bjudningar och ämnet har kommit upp. Och jag menar verkligen det. ”Kommit upp”. Jag har inte suttit där med ämnet ryktat, kratsat och betslat bakom gomseglet. Inte skyndat mig genom hall, välkomsthälsning och fördrink, för att äntligen få släppa lös ämnet i forcerad galopp. Ämnet har helt enkelt kommit upp.
Jag har sagt samma sak i åratal: Det är bra att ha ett försvar. Vi har en jättelik, opålitlig granne och även om finländarna – Gud välsigne dem – står i första linjen, står vi i den andra. Eller ”står”, förresten. Finländarna står. Vi sitter och twittrar med ryggen åt fel håll. Eller – för läsare med smak för det grovkorniga, hjärtligt välkomna! – vi står på alla fyra med byxorna neddragna och rumpan åt öster.
Svaret har alltid varit detsamma. Kulturella skönandar, eller nymoderata fixare, kvinnor eller män, unga eller medelålders, det har inte gjort någon skillnad. Ett halvt roat, halvt överseende leende och sedan: Vem skulle anfalla oss?
Observera att det är en retorisk fråga. Så säkra har de varit på sin sak.
Argumenten, om man ändå tvingat dem vidare, har varierat lite. Det finns de hypermoderna, som menar att kanoner, korvetter och andra saker som det går att ta på är ett livsstilsval, nu när Instagram kommit. Och så finns de historielösa materialisterna, som har koll på varje murken eka den ryska militären har. De kan leda i bevis att även om Östersjöflottan och Murmanskflottan slås ihop, klarar ryssarna ändå bara av att sätta i land två cykelplutoner i Slite.
Jag har hört argumenten i åratal. Jag har försökt att påminna om det väldigt enkla: Att vi fortfarande dras med en alldeles riktig, icke-virtuell verklighet. Att det är människor som är aggressiva. Inte saker. Vill människor jävlas finner de ett sätt att göra det på, med den utrustning de har.
I går hade Svenska Dagbladet en intervju med Sergej Markov, en av Putins rådgivare. Intervjun dryper av mindervärdeskomplex och hävdelsebehov.
Det är som att lyssna på en kränkt tonårskille, som börjat poppa anabola för att kunna ge igen.
Européer, och svenskar i synnerhet, förklarar Markov, måste göra sig av med sin obegripliga ”rysskräck”. Annars väntar ett tredje världskrig.
Läs den texten. Förstår ni vad jag menar nu, då?