Den franska presidenten lever som en kunglighet
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-05-06
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
I dag avgörs det franska presidentvalet. Valutgången blir historisk, för om Ségolène Royal vinner är det första gången en kvinna blir fransk president och segrar Nicolas Sarkozy blir han den förste invandrarsonen som väljs till statschef i Frankrike (han har ungersk-grekisk-judiska rötter). Det blir den tjugotredje presidenten som nu ska installeras.
Efter Putin har ingen europeisk statschef så stor makt och ingen annan omges med så mycket glamour, pompa och ståt som Frankrikes president. Frankrike är en modern republik och demokrati men presidentämbetet kan lika gärna beskrivas som världens enda presidentmonarki, för den folkvalde behöver bara gå in i Élyséepalatset en enda gång – ut kommer alltid en liten solkung. Han behandlas som en sådan och han uppför sig som en kung, som en riktig gammaldags kung med makt och stämma.
Frankrikes president utser statsministern och alla viktigare ämbetsmän i staten. Han kan upplösa parlamentet när han vill. Det är han som slår fast utrikespolitiken. Han är överbefälhavare med tillgång till kärnvapen och en militär slagstyrka som när som helst kan skickas iväg vart som helst på jorden.
Frankrike har permanent säte i Säkerhetsrådet med rätt att sätta sig på tvären om världssamfundet går Frankrike emot. Frankrikes president kan blockera eller föra EU framåt, allt efter behag. Den franska flaggan vajar än över kolonier i fyra världsdelar och 175 miljoner människor har fortfarande franska som modersmål. Över sjuttio miljoner turister reser till Frankrike varje år, fler än till något annat land i världen.
Ingen annan president i Europa lever ett så angenämt liv som den franske. Inga politiker blandar sig i presidentämbetets utgifter och kostnader. Det finns ingen insyn, ingen granskning och ingen debatt om vad presidenten får kosta. Jacques Chirac deklarerade då han blev vald att han skulle leva ett ”modest” presidentliv. Det blev inte riktigt så. Under hans tid vid makten har kostnaderna ökat med 798 procent!
President de Gaulle utövade sitt ämbete med all dess värdighet ett helt år för mindre än vad Chirac spenderar på en månad. Viceordföranden i Nationalförsamlingen, René Dosière, visar i en nyutkommen bok att Chiracs officiella budget på cirka 320 miljoner kronor bara täcker en liten del av de verkliga utgifterna. Den verkliga kostnaden är cirka 900 miljoner kronor. Totalt är omkring 950 personer sysselsatta med att hålla igång presidentskapet.
Som en jämförelse kan nämnas att kung Carl XVI Gustaf med familj spenderar knappt 100 miljoner kronor per år och då går hälften till förvaltning och underhåll av tio slottsbyggnader. Det svenska hovet och slotten sköts av sammanlagt ca 200 personer.
En del av Chiracs ökade kostnader kan skyllas på ökade krav på säkerhet, dyrare flygtransporter och annat, men exakt hur mycket som går till vilka ändamål får ingen veta, inga utgifter redovisas, det finns inga kvitton att granska. Frågor besvaras inte.
Däremot vet man att de två Airbus A319 CJ som presidenten lät köpa år 2002 kostade runt 1 300 miljoner kronor tillsammans. Chirac har ytterligare två plan till sitt förfogande, men några av de fyra presidentplanen kan också användas av ministrarna. Planen står normalt vid flygfältet Villacoublay där en särskilt första klass väntsalong byggts för presidenten. Cirka 250 militärer är knutna till den verksamheten.
Élyséepalatset blev det officiella presidentbostället år 1874, det byggdes egentligen i mitten av 1700-talet för Madame de Pompadour, Ludvig XV:s älskarinna, men hon var inte där många gånger. Varje president har kostat på omfattande ombyggnader. Chirac lät nyinreda 400 kvadratmeter så att hans hustru Bernadette skulle få lämpliga lokaler där hon kan administrera sin välgörande verksamhet.
Franske presidenten har sitt eget Harpsund, alltså en elegantare lantgård som donerats till staten. Det är ett litet slott i en skog om femton hektar i Essonne, bara nio mil söder om Paris. Där brukade Mitterrand hålla till i all avskildhet med sin inofficiella familj, den så länge okända dottern och hennes mor. De senaste åren har Chiracs dotter Claude bott där.
Då presidenten vill ha omväxling kan han låta sig köras iväg i någon av ämbetets sextioen bilar eller sju skotrar. Fyrtiofyra chaufförer sköter fordonsparken, två av dem är i tjänst dygnet runt. Presidenten kan fara till det gamla slottet i Rambouillet, cirka nio mil väster om den franska huvudstaden eller till en av flygelbyggnaderna i Grand Trianon i Versailles, bägge står permanent till presidentens förfogande.
Vill han hålla diskreta hemliga förhandlingar kan han göra det i den kungliga paviljongen i Marly, inte så långt därifrån. Om vädret är för kyligt i Paris kan han flyga till Rivieran, till det ytterst avskilda 1500-talsfortet Brégancon cirka fyra mil från St Tropez, som är det officiella sommarstället.
Den konungsliga glansen kring Frankrikes president förklaras ofta med det faktum att presidentämbetet formades vid den tid då grannländerna var viktiga monarkier. Den franske presidenten måste ha minst samma status som de, hette det. Sedan dess har mycket vatten flutit under Seines broar, men presidentmonarken sitter kvar. Klockan åtta i kväll får fransmännen veta vem som blir deras näste solkung.