Politiken håller på att bli ett dårhus

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Hur länge kan Ulvskog, Winberg och Pagrotsky sitta kvar i regeringen?

Inte särskilt länge om politiken inte ska bli ett dårhus.

Göran Persson visade sig från sin allra bästa sida när han första majtalade i Katrineholm. Engagerad, övertygande och slagkraftig.

Särskilt passionerad blev statsministern när han talade om euron. Med euro får Sverige högre tillväxt, lägre räntor, lägre priser och lägre arbetslöshet.

Enligt Göran Persson behöver man inte gå längre än tvärs över Östersjön för att märka vilken välsignelse den nya gemensam EU-valutan är. En vanlig villaägare i Katrineholm skulle tjäna tusen kronor i månaden om räntan var lika låg här som i Finland.

Pagrotsky varnar

I Sundsvall däremot varnade hans näringsminister Leif Pagrotsky för följderna av ett svenskt EMU-medlemskap. Detsamma gjorde vice statsminister Margareta Winberg i Halmstad. Och kulturminister Marita Ulvskog i Märsta.

Samma parti. Samma regering. Men diametralt olika åsikter i en för Sverige avgörande framtidsfråga. I längden är det en ohållbar situation.

Det rimliga vore att Ulvskog, Winberg och Pagrotsky lämnade regeringen tillsammans med sina nej-kamrater Lena Sommestad, miljöminister, och Morgan Johansson, folkhälsominister. Vi anser att regeringens ekonomiska politik leder landet käpprätt mot fördärvet.

Varför delta i den Golgatavandringen?

Att vänta tills resultatet av folkomröstningen är färdigräknat vore fegt. Det är lika bra att gå nu när sprickan mellan dem, statsministern, finansministern, utrikesministern och socialministern blottlagts med sällan skådad skärpa.

I det i förväg utsända standardtalet till årets socialdemokratiska första maj-talare erkänner partiet den djupa splittringen.

"Efter folkomröstningen måste socialdemokratin stå enad så att vi kan fortsätta ta itu med vardagens alla utmaningar." En känga delas ut till dem som inte följer partilinjen. "Partiets väl måste gå före kortsiktiga poänger i stridens hetta."

Vill inte sparka dem

Persson skulle kunna sparka de fem ministrarna. Regeringen är hans arbetslag, och han och ingen annan bestämmer vilka som ska ingå. Men uppenbarligen vill han inte det. Det är inte likt Persson.

Nästa vecka samlar Göran Persson ja-sidans partiledare för att dra upp riktlinjerna för en mer offensiv ja-kampanj. Det lama mumlandet duger inte längre.

Träffen med Lundgren (m), Leijonborg (fp) och Svensson (kd) riskerar att öka vindstyrkan i socialdemokratin. Nu befinner sig partiet plötsligt på samma planhalva som motståndarna i valet för sju månader sedan.

Då hade de fel i allt. Nu är de, till skillnad från Pagrotsky, Ulvskog, Winberg och de andra, insiktsfulla och helt rätt. Att väljarna inte hänger med är inte konstigt.

Efter Göran Persson talade SSU:aren Linda Larsson i Katrineholm. Hon hade en stor Nej till EMU-knapp på jackan. Politiken lider av schizofreni.

Lena Mellin