När män viker ut sig är det "en kul grej"

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det kändes som att stena en oskyldig på torget." Vad kommer det citatet ifrån kan man undra. Vilket sammanhang är det taget ur?

Handlar det om en rättegång där en flicka som säger sig ha blivit våldtagen får löpa gatlopp? En polis eller en aktivist som äntligen vågar prata ut om EU-toppmötet i Göteborg? Anders Björck efter hans eventuella utbrott på nyårsafton?

Nej nej, det är Robinson-Emma som förklarar sina känslor efter den raffinerande kuppen i lördags, ledd av Pål Hollender, mot Robban.

Jag älskar Robinson. Mer än någonsin. Det är bättre och tusen resor mer spännande än några av de tidigare åren. Jag lyfte händerna mot vardagsrummets tak när Robban åkte ut. Det var så kul att se röken från hans skalle när han insåg att det fanns människor på ön som var smartare än vad han är.

Men sen - saknar honom redan. Han är det närmaste en kvinnlig utviksflicka man kommer. Totalt fixerad vid sin kropp, uppvisar inga större ambitioner att använda hjärnan.

Och är det något som Robinson visar upp så är det en inte alls smickrande bild av män. Ni vet alla hur den kvinnliga stereotypen brukar beskrivas: tjejer är intriganta, snackar skit, skvallrar, falskspelar. I åratal har tjejer själva gått på den bilden och hasplat ur sig saker som: "Jag var en pojkflicka när jag växte upp" eller "Jag trivs bättre med killar för de kör med raka rör", yeah right.

Robinson skulle lätt kunna ingå i undervisningen på vilken genuskurs som helst, eller varför inte som en introduktion till feminism för sjätteklassare. Se här små knattar, vad många killar det finns som inte alls beter sig som killar ska göra. En yrkesofficer som försöker ställa sig in hos alla, en Robinson-Robban som bara ljuger och intrigerar, en jägar-Martin som tjurar, eller värre - lipar.

Men det roligaste av allt är att alla, tittare som deltagare, verkar ha glömt att det inte är på riktigt. För annars kan det väl i ärlighetens namn inte kännas som att stena en oskyldig på torget, Emma. Det är ju inte på riktigt.

På riktigt är det heller aldrig när män visar sig nakna i tidningen. Nu senast i en bilaga till en så kallad tjejtidning. När killar ställer upp är det med "glimten i ögat". På bilderna kråmar de sig inte utan ser mer bara vanliga ut. När tjejer viker ut sig ser man direkt att det inte är "på skoj" eller med glimten i ögat. Därför tjatas det ofta om vad kvinnliga utvik sänder för signaler. Tjejer ler förföriskt, putar med brösten, står i akrobatiskt nästan omöjliga poser, skrevar, svankar, slickar sig om munnen.

Det är så tydligt att de gör det för att pleasa män, medan män som viker ut sig verkligen gör det som "en kul grej", skojar till det lite. Det finns de som inte håller med, naket som naket, menar de. Men de har heller ingen koll på allt det som ryms i ramen kring kvinnors utvik, hur laddad hela den kvinnliga sexualiteten är. Hur konstlad den ofta är, byggd på andras förväntningar om vad den ska vara. Medan män uppenbarligen, som jag läste i en intervju med Filip Hammar, runkar i grupp i skolan. Jag känner inga tjejer som onanerade i grupp på tjejtoaletten. Vår sexualitet var för laddad för att fira med grupponani. Kanske hängde jag i fel gäng men jag tror inte det.

Dogge är med i tjejtidningens utvik, han säger att han gjorde det för det välgörande ändamål som tidningen skänker pengar till. Men naturligtvis är det en liten lögn. Han kan ju skänka pengar direkt i stället. I vilket fall som helst förväntas feminister alltid rasa när män viker ut sig, för rättvisans skull liksom. Jag har som många andra sysslat med något slags "feministvälgörenhet" rätt länge, "oh nej, skydda pojkarna, inte samma utseendehets mot killar, tack". Men jag gör avbön.

Hetsa, pressa, visa stooora snoppar och magrutor vid varje busshållsplats och rumpor på omslagen till modetidningarna. Go go go! Kanske då fattar folk hur sjukt allting är.

Eller inte. Men som jag sagt förut - hoppet är alltid den siste att hoppa överbord.

Belinda Olsson