Lokalt är global standard – men inte för lokalborna
Det här utspelar sig i övre delen av delstaten New York, för man kan åka nordväst i timtal från Manhattan och ändå vara i New York. Ganska snart hamnar man i ett riktigt bonnigt bakvatten.
Enstaka färgfnasiga träkyffen ligger utslängda i otämjd vildmark. Nedsuttna soffor står parkerade utomhus. Man passerar barer med plasttjurar i naturlig storlek på taken och rader av buckliga pickuper utanför. Man stannar inte. Vägarna speglar det rika djurlivet: ett kontinuerligt smörgåsbord av tvättbjörnar, bisamråttor, grävlingar och, just denna gång, två hjortar, täcker vägbanan.
Alltså, New York state och vi fann rum i ett litet härbärge i amerikansk trägotik, byggt någon gång på andra sidan det sekelskifte ni inte var med om själva. Snickarglädje, spetsiga gavlar, blommiga tapeter och veranda. Frukost fick man också och det var det jag skulle komma till.
Pensionatsägaren hade själv odlat grönsakerna hon bjöd på. Frukten kom från en bonde hon kände och lönnsirapen tappades ett par kilometer neråt vägen. Korven var från en lokal slaktare och hönan som hade lagt äggen var en nära vän till kocken, som i sin tur var dotter till henne.
Ja, till pensionatsägaren, alltså, inte hönan.
Allting var, kort sagt, ”local” och det är väl bra. Jag tänker inte krysta fram ett försvar för multiprodukter som åkt längre än Løitens Linie akvavit innan de når bordet. Men när hon räknade upp alla grannar som lagt sig i vår frukost, kändes det väldigt bekant.
Var vi än varit på sistone – Jylland, Bretagne, Bray on Thames, Vadstena –har det varit samma sak: lokalt, lokalt, lokalt. Allt är från nästgårds, allt är särskiljande och allt är gott. Och nu satt vi alltså i övre delen av New York state och det smakade gott här också, på ungefär samma sätt som på alla andra ställen med menyer där allt har haft gångavstånd.
Jag tänkte på det vi sett på vägen dit: grabbar med styrstångsmustasch och ärmlösa t-shirts, tjejer med för små shorts och rutinerat nobbande blickar, fransiga stjärnbaner och trasiga kylskåp som blivit kvar på tomten.
På den lokalproducerade befolkningen, helt enkelt. Vad tror ni den äter?
Var man än kommer finns lokalproducerad mat, för den har blivit global standard för övre medelklass i ständig rörelse. För verkligt lokala människor finns alltid McDonalds.