Vägra vara en clown på bensin i midsommar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

När jag var liten minns jag hur min kompis brukade försöka släpa hem sin mamma från festerna när mamman blivit full. Vi andra barn lekte på gräsmattan men stirrade alltid storögt på när vår kompis hängde sig i sin vinrusiga morsas arm. Men mamman bara skrattade: ”Sluta, jag har ju bara kul.”

Min kompis vann aldrig så klart. En lagom alkoholiserad förälder smälter dessutom in så bra med alla de ”vanliga” föräldrarna. Jag menar, min kompis mamma satt ju inte på någon bänk och spydde. Hon dansade och sjöng för högt, fällde en tår och sa pinsamma saker men hon satt ju inte på någon bänk direkt. Åren gick och det blev många fler tillfällen att försöka övertyga mamman om att gå hem. Tills min kompis var stor nog och inte behövde gå med på festerna längre.

På fredag är det midsommar. Då kommer kanske någon liten tjej eller kille försöka släpa hem sin mamma eller pappa i armen på precis samma sätt.

Det är lätt att avfärda det hela som att ”jojo men det där gäller ju bara alkisföräldrarna”. Men det är inte bara alkisföräldrar som ger sina barn ont i magen när de dricker. Även på de städade midsommarfesterna kommer barnen att ha ont i magen om de är stora nog att uppfatta skillnaden på en nykter och en ”konstig” förälder.

Jag har druckit tills jag känt mig berusad när mina barn somnat och vi har haft fest. Men dagen efter har jag fått den där smygande ångesten att det inte kändes okej.

Även om man inte blir full så känns det risigt att om det händer ens barn något så kan man inte köra bilen själv till sjukan. Eller så tappar man insatsen med lilla bebisen i när man ska gå hem. Eller så klarar man bara inte att natta om sina barn när de vaknar till musiken. Barn tycker dessutom inte om när föräldrar luktar sprit. De tycker inte heller om när föräldrarna förändras. Blir fnissiga och övertydliga i sina rörelser

eller ska kramas extra mycket, för hårt.

När jag var gravid blev jag som ett barn. Då stod jag inte ut med fulla människor som pratade för högt i mitt öra eller upprepade samma saker hela tiden. Som inte kunde förklara vad de menade och tappade tråden hela tiden.

Jag slutade gå på fest när jag var gravid andra gången. Då försökte jag inte ens låtsas att jag var en rolig gravid partytjej. Jag la ner bara.

Men då tänkte jag mycket på hur det måste kännas för barn.

När vuxna luktar konstigt och beter sig som clowner på bensin.

Personligen tänker jag inte avstå helt. Nej, servera mig gärna lite mer vin, tack. Men det finns ett tydligt ögonblick för många av oss alla när vägkorsningen fortfarande är en bit bort. Vi som klarar att sluta då borde göra det. Vill man dansa på bordet kan man ju slå en signal till barnvakten i stället.

Jag tror att om vuxna vägrade bli berusade medan barnen lekte bredvid skulle alkisbarnen känna att det är okej att försöka släpa ut sina föräldrar från festen.

Min kompis fick alltid känna sig dum över att hon plågade sin stackars mamma som bara jobbade hårt hela veckan och ville koppla av en stund.

Precis som alla andra.

Belinda Olsson