Vi betalar – för att vi inte vågar annat
De finns där för dig.
Tar hand om problemen, ersätter förlusterna, bryr sig om dig, gör allt de kan, när det onda har skett.
Försäkringsbolagen.
Din räddare i nöden.
I alla fall är det vad de vill få oss kunder att tro.
För att få våra pengar.
Och vi betalar, för att vi inte vågar annat.
Förra månadsskiftet betalade jag drygt 9 600 kronor i hemförsäkring. Självklart väntar jag mig för de pengarna omedelbar och fullständig hjälp, levererad med omtanke och ett stort fett leende.
Samma hjälp som en ensam pensionär, i en liten lägenhet och med bara några tusen kronor i hemförsäkring, förstås har rätt till.
För summan är inte avgörande, utan det avtal som upprättas och det bemötande vi försäkringstagare bör få för våra pengar.
Så hur är det då, när det hemska väl sker?
Tja, jag har haft det höga nöjet att bli rånad i Rom i maj, på handväskan, och i sommar ha haft inbrott i villan.
Och bara kunnat konstatera att försäkringsbolagen (två olika) gör allt för att betala precis så lite som möjligt och ifrågasätta så mycket som möjligt.
Tonfallet i mejl och brev är kärvt, allt som kan sänkas i värde blir nerskrivet, alla föremål ska kunna dokumenteras.
Självfallet förstår jag varför, det finns tyvärr folk som passar på att salta listan på försvunna ägodelar rejält när de får inbrott.
Försäkringsbedrägeri är förkastligt.
Men försäkringsbolagen behandlar inte sina kunder som skurkar när de tecknar avtal med dem.
Så självklart måste ”oskyldig till motsatsen bevisats” gälla.
Hur lätt är det att bevisa att man har blivit bestulen på en älskad arvegodsring från Gamla-Mormor?
Vem har fotografier på sina örhängen? Kvitton på sin plånbok? Hur bevisar jag att jag hade kontanter i handväskan?
Inte nog med obehaget i att bli rånad eller känslan av intrång och kränkning vid ett inbrott, barnen som undrar ”har tjuvarna rört våra dockor?”
Dessutom ska man bli ifrågasatt som potentiellt ohederlig i stället för omhändertagen.
En familj vars villa brunnit ner anklagades av försäkringsbolaget för att ha tänt på själv. Det tog år innan de fick ut några pengar och bara efter att medier engagerat sig.
Allt familjen hade kvar av sitt gamla liv var ett brandskadat fotoalbum.
Försäkringsbolagets vd, han satt onåbar på sitt kontor och läste den senaste vinstrapporten.
Svårt att greppa
Frankrikes rikaste man, tillika Europas, Bernard Arnault, har en förmögenhet på 32 miljarder euro.
Dubbelt så mycket som hela Portugals BNP.
Nu vill han lämna sitt hemland för att slippa betala skatt.
Inför somliga saker står man utan ord.
Äntligen
Martin Schibbye och Johan Persson fria.
Deras fångenskap påminner oss om den ovärderliga vikten av pressfrihet, som aldrig får underskattas.