All anledning att lyssna på JO:s kritik
JO Per Lennerbrant är normalt en lågmäld herre.
Det finns all anledning att lyssna på den förödande kritik han riktar mot Anna Kinberg Batra.
”Landshövdingens handlande vittnar om nonchalans och bristande respekt för grundläggande bestämmelser som syftar till att bevara allmänhetens förtroende för offentlig verksamhet”.
JO har satt sig in i Anna Kinberg Batras värld, en värld där toppjobb endast annonseras ut med en lapp i receptionen och gamla polare anställs, och hans slutsatser är inte nådiga.
Tre ärenden har Lennerbrant granskat och han konstaterar suckande att inget av fallen når upp till grundlagens ”krav på saklighet”.
Kinberg Batra var dessutom jävig vid en av anställningarna.
Jo tack, landshövdingen hade trots allt känt kvinnan som fick den höga tjänsten sedan de glada dagarna i Moderata ungdomsförbundet på 90-talet och var dessutom gudmor till ett av hennes barn.
Den 17 sidor tjocka utredningen saknar inte pikanta inslag. Som exempelvis att en favoritkandidat anställdes, trots bristande meriter och i strid med HR-chefens avrådan.
”Landshövdingen förtjänar sammantaget allvarlig kritik för sitt agerande”.
Jurister är av tradition återhållsamma och försiktiga, de talar ett annat språk än folk i allmänhet.
Ett ordval som ”anmärkningsvärt” betyder egentligen att någonting är åt helvete, för att ta ett exempel.
Det är i detta ljus som Lennerbrants kritik ska ses. Han använder i princip starkast tänkbara ord i sin sågning av vad som har pågått bakom väggarna på Länsstyrelsen.
JO kan väcka åtal, i detta fall sannolikt om tjänstefel, men riktigt så allvarliga bedöms uppenbarligen inte överträdelserna.
Vittnesmål om en mindre rolig arbetsmiljö har för övrigt förekommit, men det har inte varit föremål för denna granskning.
Frågan är då vad den här salvan får för konsekvenser. Inga stora, i varje fall inte på kort sikt, misstänker jag.
Oppositionen borde ha haft julafton över att en tidigare moderat partiledare betett sig så här, men har förhållit sig märkbart passiv.
En tänkbar förklaring till framförallt socialdemokratisk lågmäldhet är att det partiet har mängder med föredettingar som numera framlever sina dagar på behagliga positioner och som inte vill störas av granskningar och kritik.
Anna Kinberg Batra?
Vi kan förvänta oss något pliktskyldigt uttalande om att hon tar till sig av JO:s kritik och sedan tuffar på, om än tilltufsad.
Att avgå är knappast ett alternativ.
Minns hur hon bet sig kvar som partiordförande för Moderaterna. Början till slutet kom då hon i januari 2017 öppnade för visst samarbete med SD. Opinionssiffrorna sjönk, den interna kritiken bara växte och växte, men först åtta månader senare kastades handduken in.
Anna Kinberg Batra fortsätter som landshövding. I varje fall tills vidare.
Att förtroendet för henne är allvarligt sargat, att hon har skadat sitt ämbete, råder det dock ingen tvekan om.