Vårt land är fullt av mindre förnuftiga

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I julinätter som inte längre är ljusa håller sig förnuftiga människor på land. De går inte ensamma ner till sjöstranden för att bada bort ett tätnande rödvinsrus. De slår inte följe med efterfestens nyvunna kamrater bort mot badklipporna för att uppsluppet dyka ned i vattnets kolmörka sammet.

Tyvärr är vårt land fullt av folk som är mindre förnuftiga. Senast i lördags träffade jag på en hel skock korkskallar på ett hotell i Dalsland, vackert beläget invid Dalslands kanal.

När middagen med övliga drycker var aväten, när ölen och drinkarna vid bardisken hade slunkit ned, när de medhavda flaskorna hade tömts på det mesta av sitt innehåll, då skulle sällskapet kasta sig i kanalen.

Nå, det gick bra den gången. Vattnet var varmt, ingen fick kramp, ingen slog huvudet i något olämpligt. Ingen saknades på morgonen. Gud håller stundom sin hand över barn och dårar.

Alltför många gånger denna sommar har det emellertid inte gått bra. I Sverige - och för övrigt också i Finland - har antalet drunkningsolyckor klättrat upp till skyhöga nivåer denna juni och juli som brakade på med sin flödande värme i trösterik kontrast mot vårens utdragna kyla.

Det beror på värmen, på att vädret gynnar bad, förklarar experterna rutinmässigt när de blir tillfrågade om den oroande statistiken. Precis som trafikolyckorna den första snöovädersmorgonen i november förklaras med just ovädret.

Men människor drunknar inte för att det är varmt i vattnet. Och det är sällan folk kör av vägen på grund av snöyra, låt vara att extremt svårbemästrade vägförhållanden förekommer på sina håll någon enstaka gång.

Folk drunknar på grund av bristande omdöme, på grund av övermod, på grund av att de saknar respekt för den situation de ger sig in i. Folk kör ihjäl sig eller mosar sina och andras bilar av i princip samma anledning.

I ett land som Sverige, omflutet och genomskuret av vatten, borde simkunnigheten vara etthundra procent. I stället minskar den därför att simkunnighet inte lärs ut obligatoriskt via skolan. Varför begriper jag inte.

Bortser vi från barn, som i regel drunknar på grund av dålig simkunnighet och/eller bristande tillsyn från vuxnas sida, är det medelålders män som drunknar - kvinnor mycket sällan.

I Finland har man uttryckt denna statistiska iakttagelse på det sedvanliga osentimentala sätt som karakteriserar finsk formuleringskonst:

Drunkningsoffren är i allmänhet män med alkohol i kroppen. De återfinns ofta med gylfen oknäppt.

Detta konstaterande tyder på att den uppseendeväckande skillnaden mellan mäns och kvinnors benägenhet att dö drunkningsdöden har en rent biologisk förklaring: kvinnor lättar inte på trycket från allt öl de har druckit genom att resa sig upp i båten och försöka pinka över relingen.

Den biologiska skillnaden mellan könen utgör emellertid inte hela förklaringen till att Näcken skördar fler liv bland män än bland kvinnor. Få företeelser vittnar tydligare om skillnader i könsroller mellan män och kvinnor än drunkningsdöden gör. Rollerna i sin tur är väl i huvudsak inlärda men saknar knappast helt genetiskt ursprung.

Män blir lättare dumdristiga än kvinnor. Män ska bevisa sitt mod och sin djärvhet, främst för varandra men även för det motsatta könet. De får för sig att inte vara rädda för det man ska vara rädd för. Så dumma är inte kvinnor.

Drunkningsdöden denna sommar är en farlig epidemi, en epidemi i helt annan klass än fågelinfluensan som än så länge inte hotat människor.

Ändå oroar vi oss mer för fågelinfluensa än för omdömeslösheten som kostar liv varenda dag. Kanske är det just omdömeslösheten som gör att vi inte förstår att vi har dåligt omdöme.

Yrsa Stenius