Bevare oss för Elizabeth Hurley

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vad är väl Bridget Jones på bio om inte förskräcklig, fördomsfull, kvinnoförlöjligande - och helskön.

När boken Bridget Jones´s diary kom så läste jag den - och ville bara spy.

Okej, den var rolig och igenkännande ibland men mest satt jag och retade mig på henne. Skaffa dig ett liv, tänkte jag. Bridget Jones var bara viljelös och nojig och led av rena kroppsfobier. Jag blev så där trött som man ständigt blir när hela det kvinnliga könet ska representera relationsångest, skvaller och dieter. Men så sa min kompis Marit:

- Man får inte se Bridget som en talesman för alla kvinnor, det är då man blir förbannad.

Med det i huvudet släpade jag mig i väg på Bridget the movie i förhoppningen att den kanske är bättre än boken. Nu vill jag se om den hela tiden.

I filmen är Bridget fantastiskt rolig, har helsköna kompisar och säger oneliners på jobbet som alla kontorsslavar bara kan drömma om. Och ser man henne just inte som alla kvinnor så är hon den roligaste biobruden i år.

Men jag skäms över min reaktion när Bridget gör entré på bioduken. Vad tjock hon är, tänker jag. Fast det är hon ju inte. Hon är normal men så skadad är man alltså. Så länge sedan - eller aldrig - var huvudrollsinnehavaren faktiskt en vanlig tjej. Inte vanlig som i "ouppnåeligt vanlig" som Julia Roberts utan helt enkelt vanlig.

Sådana flickor hittar man inte i modetidningarna. I helgen gjorde jag ett återbesök i deras värld.

Jag slutade läsa Elle för länge sedan. Tidningen är tråkig, saknar självdistans och verkar ta vaxning, senaste modet och modeller på högsta blodigaste allvar. När jag längtar efter glassiga och roliga modemagasin finns det utländska som funkar bättre, engelska Marie Claire till exempel.

Magasin som faktiskt lyckas ge en feelgoodkänsla i stället för gud va ful jag är-känslan och som mitt i allt ändå signalerar att "äh, vi vet att det vi skriver om inte räddar ditt liv" som svenska magasin envisas med att mena att de gör.

Men i fredags köpte jag ändå svenska Elle inför en flygresa. Vilken tur att Elizabeth Hurley, fotomodell från England, finns. Hur skulle vi kvinnor annars överleva? Det var hon som sa att hon skulle tagit livet av sig om hon var lika fet som Marilyn Monroe. På ett uppslag med rubriken "Drottning Elizabeth" (säger en del om Elles modelldyrkan eller hur?) har Elizabeth Hurley skrivit ner sina bästa skönhetstips.

Eller "genvägen till skönhet" som hon kallar dem och som kan användas inför en plåtning, date, fest, big day whatever. Och hon är ju bara för skön denna brud. Hon ger tips som: vaxa bort allt kroppshår, "i min värld kan hårighet och sexighet omöjligen kombineras". Undra om det gäller män också? Jag har aldrig vaxat men kompisar beskriver det som en mycket stark smärta ...

I duschen tar drottning Elizabeth fram "en gigantisk skrubbcrème" för celluliter och sedan är det "brun-utan-sol"-dags. Hon skriver också att "allt jag nämner ovan ger dig ett lager av skinande välmående och stärker din självkänsla". Och jag som trodde att det stärkte min och omgivningens acceptans för hur en kvinna ska se ut bara med wow - självkänslan alltså! Vidare får man tips om timslånga besök på skönhetsalong, pedikyrer och manikyrer.

Vidare rekommenderar hon att man tar varje chans att göra situps, till exempel medan du väntar på att badkaret fylls, eller

i n n a n du stiger upp.

Hon ger också tipset att man ska lägga fram kläder långt innan "den stora dagen" och kolla så att knappar och allt sitter som det ska för annars kan "såna retsamma detaljer sabotera din mödosamt framarbetade image". Ja säg, är det inte tur att Elizabeth finns till för oss tjejer, vad skulle vi annars göra med all tid? Leve drottningen!

Belinda Olsson