Politiker, sluta lalla
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2002-09-08
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Lena Mellin: Tala om ödesfrågorna
Sverige saknar inte problem. Men partierna undviker nogsamt de stora framtidsfrågorna.
Nu är det en vecka kvar till valet. Dags att sluta lalla.
I alla partier finns ett talesätt. Att en fråga "inte lämpar sig för en valrörelse".
Det betyder i klartext att den är svår att förenkla till simpel torgmötesnivå.
I den här valrörelsen har partierna, från vänster till höger, kommit fram till att många frågor är olämpliga att tala om.
Över hela linjen undviker man sorgfälligt att tala om vilka problem Sverige står inför de närmaste åren - och vad man vill göra åt dem.
Många vacklar
I stället har mobiltelefoner i klassrummet, storleken på barngrupperna på dagis, krav på kunskaper i svenska för att bli medborgare och liknande frågor dominerat debatten.
De är i och för sig viktiga.
Men de är inte ödesfrågor.
I dag är det en vecka kvar till valet.
Mer än var tredje väljare vacklar.
Det är dags att sluta lalla.
Sysselsättningen:
Sjua på listan över väljarnas viktigaste frågor. Men inte på partiernas.
Det är märkligt. Så sent som i fredags kom nya siffror från Ams.
De visar att arbetslösheten inte längre sjunker. I augusti var 6,9 procent utan jobb - lika många som förra året.
SCB:s siffror för juli visade på samma tendens. Där ökade arbetslösheten jämfört med förra året. Dock med måttliga 3 000 personer.
Det är alltså inte frid och fröjd. Ändå pratar partierna inte om sysselsättningen.
Ekonomin:
Moderaterna gick igång på alla cylindrar sedan en promemoria om statens budget läckt från finansdepartementet.
Den, och andra liknande rapporter, tyder på att de flesta partier inte kommer att kunna infria sina vallöften.
Redan nu ser statens budget ut att spricka både 2003 och 2004.
Halkat efter
Men de ekonomiska problemen begränsar sig inte till spräckta statliga utgiftstak.
Sverige har under 30 år halkat efter i välståndsligan. Högre tillväxt än omvärlden kan få landet att rankas högre. Men hur åstadkommer man det?
Den arbetande delen av befolkningen får ett allt större försörjningsansvar.
Andelen gamla ökar kraftigt, de unga blir allt äldre innan de börjar tjäna pengar.
Hur går allt det här ihop? Det ekar tomt i valrörelsen.
Det nya Europa:
Tolv länder på kontinenten har nyligen bytt valuta. Inom ett par år förväntas EU växa med tio nya länder.
I höst utökas Nato, Sverigegrannarna Estland, Lettland och Litauen förmodas gå med.
Omvärlden möbleras med andra ord. Men vad betyder det för Sverige? Partiernas tystnad är inte talande.
Sjukskrivningarna:
De galopperande sjukskrivningarna är inte bara den ekonomiska fråga som den ofta framställs som. Det är framför allt ett symptom på att något inte står rätt till i samhället.
Var finns talarna?
Varför ökar sjukskrivningarna mer i Sverige än i andra länder?
Varför ökar sjuktalen bland yngre och medelålders kvinnor medan äldre män blir allt piggare?
Anmälningslistan för dem som vill gå till botten med problemet gapar tom.
Det låga barnafödandet:
Hör ihop med sjukskrivningarna. I allt högre grad lever svenska folket ett liv där varken barn eller de själva får plats. Vad gör man åt det? Partierna skyggar.
Partierna har sju dagar på sig att höja sig över mobiltelefonnivån.
Tar de chansen?
Lena Mellin