P-piller får oss att bli ihop med fel män
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2006-02-03
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
"Det föds fel barn", säger barnmorskan och psykoterapeuten Louise Hallin.
Hon förklarar att när vi äter p-piller väljer vi fel fäder åt våra ungar.
En p-pillerstinn kvinna som planerar att skaffa barn kommer inte att söka den man som immunologiskt är mest olik henne, utan tvärtom. Eller som Hallin uttrycker det: "Man letar efter en liten släkting i stället för en man". En sådan avkomma har ett underläge, bland annat kan den vid vuxen ålder få fertilitetsproblem. Sedan p-pillren kom på 1960-talet har fertiliteten hos dem som faktiskt vill ha barn inte direkt ökat. Var och varannan måste i dag insemineras och provrörsbefruktas för att det överhuvudtaget ska bli några barn gjorda.
En del trivs med sina p-piller. Grattis till er. Men fortsätt läsa, för vare sig man är nöjd eller ej så kissar man lik förbannat vattnet fullt med syntetiskt östrogen och andra hormon. Och plötsligt blir fiskarna i havet missbildade och ofruktsamma.
När jag var tjugo var jag övertygad om att jag var en melankolisk, ganska nedstämd person. Så gjorde jag slut med pojkvännen, avslutade ett flera år långt p-pillerknaprande och förvandlades på ett par veckor till en glad, pigg människa som såg på livet med tillförsikt. Jag förändrades och blev en annan person.
Jag blev jag.
När Aftonbladet nyligen granskade hormonindustrin kom man fram till att mer än 650 svenskor har drabbats av blodpropp på grund av sina p-piller.
Minst 48 har dött. Det är en blygsam siffra som jag tänker bre på: en gynekolog i Göteborg som jag kände påstod att p-piller var en stor orsak till självmord hos kvinnor. Enligt honom ledde användningen ofta till depression och det i sin tur till självmord. I det ljuset blir 48 offer plötsligt en droppe i sjön.
Efter att ha upptäckt vilken negativ påverkan p-piller hade på mig läste jag Ylva Floremans svidande kritiska bok "Lyckopillret" från 1981. Boken är dessvärre lika aktuell i dag, och det var inte på ungdomsmottagningen jag hittade den för p-pillermotståndet motas effektivt bort. Förra året såldes 150 miljoner p-piller bara i Sverige, det smörjer kråset fint hos läkemedelsbranchen och de ogillar kritik. Men om de inte informerar om riskerna med sin undermåliga produkt får man försöka tänka på egen hand, vilket kanske är svårt när man är hormonförgiftad, okåt och deprimerad.
Under kemiskt hormonell påverkan väljer kvinnor alltså att befruktas med sina arvsmassebröder. Dessa barn växer upp och får fertilitetsproblem.
Till medicinindustrins förtjusning använder givetvis nästa generation också p-piller. Kan användningen utplåna mänskligheten på bara tre, fyra, fem generationer? Visserligen heter det preventivmedel, men att det skulle fungera så bra på sikt kanske ingen räknade med.
För några år sedan mötte jag en man som jag ville ha, men inte som far till mina framtida barn. P-piller var uteslutet så läkaren rådde mig till hormonspiral eftersom hormondosen var låg och "bara verkar lokalt". Till en början var allting strålande, men kroppen är inget slutet system och nedstämdheten kom smygande. När jag nyligen tröttnade på både man och spiral och lät båda lämna kroppen i fred fick jag samma euforiska postpillerkänsla. Humöret förbättrades och jag blev mig själv igen. Så vilken fantastisk lösning doktorn än försöker sälja in kan den vara dålig i långa loppet.
P-piller sätter kroppen i pausläge för att kunna få barn senare. Men klamydia och andra könssjukdomar ökar med sterilitet som följd. Med hjälp av hormon tar man mindre ansvar för sin familjeplanering men det som skulle ske "senare" förvandlas ibland till aldrig.
Vad göra? Skylla på mannen? Det är ingen som kör ner p-pillret i halsen på kvinnorna. Men hur verka för jämställdhet när så många tjejer binder ris till sina egna ryggar, frivilligt gör våld på sin person och kropp och väljer att inte vara vid sina sinnens fulla bruk?
Kanske är det dags att ta ansvar på riktigt, se till att bojkotta p-piller och sluta ligga och leva med män som man inte helt och fullt gillar. Och blir det barn så blir det, det är faktiskt ingen katastrof. De förstör inte livet, tvärtom. Varför inte skaffa barn först och förverkliga sig själv i efterhand? Sluta planera in i minsta detalj och i stället låta livet komma till en. För som vi håller på nu utplånar vi sakta människosläktet.