Den svåraste frågan är: Vad är godhet?

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

S

känker du pengar till barnen i Afghanistan eller har du julshoppat upp lönen redan? Kommer du till himlen eller är du en cynisk stockholmare som anser att Moder Teresa var överreklamerad. Är du en god människa?

Om ni inte läst En god människa av Nick Hornby är det ett bra boktips nu i jul. I juletider pratar vi alla mycket om ljus i hjärtat och om fred på jorden. En god människa handlar om den argaste tidningskrönikören i stan.

Han hatar allt från barn, homosexuella till skådespelare på teatern (för att de pratar så tillgjort). Han är genomilsken, elak och cynisk och hans fru, läkaren, definierar honom som motsatsen till vad hon definierar sig själv som: god. Hon är ju läkare. Hon hjälper människor. Hon har ett hjärta som slår för de "svaga" i samhället, hon tycker att det är orättvist att det finns uteliggare eller att vissa människor inte får äta sig mätta om dagarna eftersom alla människor är lika mycket värda. Sådant som maken inte går runt och tänker på.

Men en dag är maken förvandlad. Han har varit hos en healer och nu vill han rädda världen, han vill ge bort ungarnas dator till misshandlade kvinnors barn, han vill att hela grannkvarteret ska hysa hemlösa ungdomar, att steken på bordet ska köras ner till härberget. Han blir olidlig för sin hustru som plötsligt får dåligt samvete över att hon som ju var den goda inte vill ge steken på bordet till de hemlösa för hon vill ju äta den själv och hon vill inte ha någon uteliggare i sitt eget hus.

Hon vill vara god men på avstånd.

Jag säger inte mer för ni borde läsa boken. Den är rolig.

Men vem är då den goda människan? Är en god människa någon som står i ett soppkök på julafton och skiter i det varma egna hemmet? Jo, det kan man ju tycka. Men är den människan lika god om den sedan skryter för alla om hur han eller hon minsann stod i ett soppkök på julafton? Är man god om man gör goda saker för sin egen skull? Det finns ju en bild av den självuppoffrande Moder Teresa som avstår allt och i fullkomlig ödmjukhet hjälper världens fattiga.

Att Teresa kanske mös innan hon somnade på kvällarna över sin egen förträfflighet förtäljer inte historien.

Men om man inte vill ge upp allt då, om jag vill sitta i min lilla bostadsrätt i värmen och shoppa och leva bra och inte skänker till Rädda Barnen men hjälper en fyllebult som ramlat i porten eller röstar som jag tror är bra för ett humant samhälle?

Människor är komplexa, det kan vi väl alla komma överens om. Vi brottas med vår egoism och är inga Karl-Bertil Jonssons, merparten av oss. Vi zappar framför teven, skäller lite över sakernas tillstånd och sedan skaffar vi ett fadderbarn och tror att vi är homefree.

De flesta av oss är hycklare, vi lever i en gråzon. Vi är medelklassen som skäller på flyktingpolitiken men inte gömmer några flyktingar, för det är ju lite trångt hemma. Vad göra? Bestäm dig bara, det finns ingen god människa, jag är inte en.

Men jag kan i bästa fall, då och då försöka göra något som kostar på lite, i tid och engagemang och jag kan gräva där jag står. Jag kan gå och rösta för bättre biståndsstöd, humanare utrikespolitik, mer social medvetenhet i kommunerna.

Jag kan gå i ett protesttåg eller ordna en fredsfest. Jag kan uppfostra mina barn till att inte slå ner pensionärer eller hälsa på min gamla mormor på ålderdomshemmet.

Det smäller lika högt som att stå i teve och berätta om sitt fadderbarn i min värld. Sedan får man väl konstatera att vissa spelar i en högre liga, till exempel de som gömmer flyktingar, som riskerar sin egen frihet och skit samma om de myser över sin egen förträfflighet om natten. Och hela den här krönikan handlar egentligen om hur jag gick på stan dagen innan julafton med massor av julklappspåsar och tänkte på hur bra jag fått det och drabbades av det dåliga samvetet (ett säkert sätt att märka om klassresan är komplett). Belinda ond. Belinda riktigt ond. Men jag önskar fred på jorden och att det byggs fler härbärgen i Stockholm för uteliggarna fryser häcken av sig. Med andra ord, den stora filosofiska frågan är inte vad meningen med livet är. Den är enkel. Den svåra är: Vad är en god människa?

Belinda Olsson