I gemytliga Danmark är politiskt korrekt ett skällsord
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2006-11-12
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Politiska skällsord är ofta kul och intressanta. Här på Aftonbladet är vi exempelvis ett litet gäng som, enligt bombliberalerna på Expressen, ingår i jihadvänstern. Det är ett muntert tilltal, fullt i klass med det numera något förlegade avgrundsvänstern.
Moderna svenska politiska skällsord är i regel måleriskt tydliga. Det är ingen tvekan om vad som avses med bombliberaler och jihadvänstern. Men det var sämre förr när politiska skällsord var mer omskrivande eller rent av kodade så att man måste ha en särskild kunskap om hur de skulle tolkas.
Exempelvis använde Säpo så sent som på 60-talet den tyska regeringens omskrivning för jude, "misstänkt kosmopolit" (dåvarande finansborgarrådet och socialdemokratiske VU-ledamoten Hjalmar Mehr var faktiskt Säporegistrerad som just det).
Antisemit är förstås både tydligt och extremt fördömande och används i olika varianter av Israels försvarsadvokater. Men eftersom tillmälet är så grovt så måste användarna i regel köra med en del omskrivningar eller insinuationer utan att säga det rent ut.
Skojigast i den branschen är onekligen den numera lätt förryckte Per Ahlmark som från sin kolumnistplats i vår malligaste morgontidning (sic!) insinuerade att vår nye utrikesminister Carl Bildt skulle vara antisemit, medan han vågade sig på ett klarare språk när det gällde Per Gahrton, som han karakteriserade som den "rutinerade antisemiten" (DN 24 okt).
Men äckelrekordet i antisemitbranschen slogs nog med råge när en Anders Carlberg på Expressens kultursida (29 sept) förklarade att alla européer som kritiserar Israels politik "djupt i sina hjärtan hoppas att araberna fullföljer det jobb som nazisterna inte avslutade" och att detta var en "trolig förklaring till det eviga behovet av att delegitimisera Israel i europeiska medier och offentlighet". Ett inte obetydligt antal av medarbetarna på Expressens kultursida skulle således vara presumtiva folkmördare djupt i sina hjärtan?
På svenska har vi ännu inte något fungerande skällsord för människor med en alltför tolerant inställning till svartskallar. Men det lär ju komma, i takt med att sverigedemokraterna får en mer framskjuten politisk position. Man kan tänka sig ord som muslimkramare eller svartskallekompis.
Såvida det inte blir i Sverige som i Danmark, där man har ett lite lustigt och omskrivande skällsord för den saken, nämligen "politiskt korrekt".
På svenska och norska betyder politiskt korrekt att man ängsligt håller sig till den politiska mittfåran, intar tjusiga men menlösa ståndpunkter och gärna sjunger "We shall overcome". Är man politiskt korrekt är man en mes, på svenska och norska.
Döm därför om min förvåning när jag för ett par år sedan upptäckte att den numera rättvist ökända Jyllands-Posten gång på gång beskyllde mig för att vara just politiskt korrekt. Anklagelsen har alltså en underförstådd betydelse på danska, ungefär som nazisternas "kosmopolit".
Korta men intensiva studier gav klart besked. Är man politiskt korrekt på danska så intar man en alldeles för slapp hållning till utlänningar i allmänhet.
Men under senare år har danskarna skärpt innebörden. I Jyllands-Posten (20 okt) läser jag med något höjda ögonbryn hur jag och Henning Mankell karaktäriseras i detta avseende: "Mankell och Guillou är olidligt politiskt korrekta, för att inte säga gammelstalinistiska psykopater". Och i danska Weekandavisen samma dag framgår att politiskt korrekt på danska kan motsvara det amerikanska numera utdöda skällsordet "nigger lover". Ty "Condoleezza Rice är visserligen också en hjälte (i min senaste roman - min anm.) eftersom hon är svart och Guillou alltid håller sig på den politiskt korrekta stigen - särskilt när det gäller kvinnor".
Här har alltså skett en viss utveckling i Nordens mest USA-älskande och utlänningshatande land. Politiskt korrekt på danska betyder allt från alltför tolerant mot svarta amerikaner och feminister till stalinistisk psykopat och muslimkramare. Alltså behövs ett nytt ord, åtminstone för den mest aktuella aspekten rörande muslimkramare, helst ett mer gemytligt danskt ord. Och det har man förvisso, då heter det "halal-hippie" som ju är mycket roligare, och tydligare, skällsord.
Frågan är vad man kan hitta på för att karaktärisera somliga danska kulturredaktörer. Fleskesteksxenofober? Nja, lite för krångligt. Baconrasister? Kanske lite för hårt. Pilsnerdemokrater? nej, för vänligt. Nya förslag från läsarna välkomnas.MEN vi lär också få politiska skällsord i Sverige. Man kan tänka sig ord som muslimkramare eller svartskallekompis.