Claudio och Zita har sett årets julpsykos

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Hela Sverige har andan i halsen, vi springer i kapp för att lyckas lägga vantarna på den där äckliga sjungande lilla tomten som juckar med höfterna och som väntas bli årets julklapp.

Fattiga föräldrar ligger sömnlösa på nätterna när de insett att ungarna inte kan få det senaste dataspelet.

Äkta makar bråkar om vems släkt man ska fira jul hos.

Små pojkar och flickor gråter över den förälder som inte finns där på jul.

Julpsykosen är här, gå direkt till psykmottagningen.

Claudio och Zita har sett årets julpsykos

Med risk för att bli lynchad av samtliga konservativa familjevärnande organisationer i det här landet måste jag nu slå ett slag mot julen som den är.

Under ytan, på paketen och granen och gröten och mandeln och skinkan och Gläns över sjö och strand vilar något djupt obehagligt.

Det som borde vara en fest och semester från jobb och tid till eftertanke har bara blivit en förhållningslös och manisk hyllning till kärnfamiljen - till den egna familjen, den som ingen (eller liten familj) har får stå med rumpan bar. Städer dör, krogar stänger, det finns ingenstans att gå om man inte har någonstans att ta vägen.

Kärnfamiljen finns ju egentligen inte längre, vi lever i alla möjliga moderna konstellationer - men på något märkligt vis återuppstår idén om den på jul, i reklamen och media och i slutändan hos oss själva.

Och det är många som anser sig vara multikulti och värna mångfaldet i samhället men som på julafton helt vänder om.

Jag lämnar över nu till två kompisar som bevittnat julpsykosen.

Claudio: "Det var som att dan före doppare dan slutade telefonen ringa och ringde man hem till kompisens svarade enmamma eller pappa lite surmulet, som om man gjorde intrång. Sen var det tabu att ringa igen innan annandagen. Så dessa dagar satt jag hemma med mamma och kollade tv. Sen fanns det en kompis som inte heller hade någon kärnfamilj så vi drog alltid och fikade eller spelade flipper på Juldagen... rätt tragiska kände vi oss. Nu är det ju så att vi hade ju bra vänner till familjen som gärna bjöd in oss och flera jular har vi firat med svenska familjer men det märkliga är alla dom andra som resten av året pratade om den fruktansvärda segregationen i samhället och klyftorna mellan invandrare och svenskar och sen likförbannat stängde ut oss utan att reflektera över att de själva nu bidrog till den här segregationen. Alla visste vår situation med att det enda vår ynkliga familj bestod av var en sinnessjuk morbror, en mamma, en frånvarande pappa och jag.

Så jävla svårt är det ju inte att bjuda in två vänner till en middag. Men så funkar inte svensken."

Zita: "Min pappa växte upp i ett kommunistiskt land och firade aldrig jul som liten. Han trodde därför inte riktigt sina öron och ögon när han kom hit. Alla familjers totala isolering, och det faktum att man inte kunde handla en enda grej någonstans, eller se en enda människa någonstans i tre dagar, nästan knäckte honom. Han ville inte riktigt gå med på detta utan såg till att vara utomlands många jular. Det var inte så roligt i de andra länderna heller, en jul ringde han hem från New York och berättade att han satt ensam på ett hotellrum och allt som fanns att äta var jordnötter. Efter det började han vara hemma mer på julafton, men han trotsar alltid svennereglerna och ringer folk han känner och bjuder över dem på middag på självaste julafton, eller drar med sig hela familjen ut på krogen, som kan vara en sorglig syn just den kvällen för alla ensamma, fulla svenskar som sitter och gråter. Jag har ibland tyckt att pappas attityd varit lite pinsam men på senare år uppskattar jag denna revolt mot julen. Julen håller på att bli en riktig fest för oss nu, som det borde vara. Alla, inte bara släkten, är välkomna och ingen behöver känna sig ensam. Det är idiotiskt att isolera sig inom familjen när det finns så många som inte har släkt eller familj eller som kanske bara är en liten familj. Lägg ner segregationen på julafton, släpp in lite andra roliga människor."

Jag tror inte att mina kompisar är de enda som känner så här. Mitt julbudskap blir därför: till oss alla: Lev ett intelligent och otraditionellt liv - även på julen!

Belinda Olsson