Kvinnohat blir aldrig omodernt
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-02-16
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det är sorglig läsning, den exklusiva intervju som Aftonbladet gjort med den 22-åriga kvinna som polisanmälde tre hockeyspelare för våldtäkt i förra veckan. Det måste vara hemskt att ”tvingas” berätta sin version offentligt om än med luvtröjan nerdragen över ansiktet.
Men sorgligt också för att det ofta är så här. Långt ifrån alla misstänkta våldtäkter eller sexuella utnyttjanden är blod och sår och ”ja, han kom springande mot mig i joggingspåret” och ”nej, jag hade aldrig träffat honom förut” och ”jag skrek nej så att det ekade över hela stan”. Utan det är minnesluckor eller vaga aningar, ömmande, kondompaket som en ledtråd, att känna skuld eller skam men inte riktigt veta för vad. Jag vill inte tänka på hur många som kan känna igen sig i berättelsen. Det måste vara hemskt att inte riktigt minnas vad som hänt med ens egna kropp.
I intervjun med den 22-åriga kvinnan ställde aldrig reportern Malin Nord frågan om tjejen hade för vana att gå med tre killar hem. I en rättssal hade det antagligen sett annorlunda ut. Då hade det vänts emot henne. Hade hon dessutom visat sig gilla gruppsex hade det varit helt kört.
Annars är det ju rätt intressant att så mycket kring den här ”hockeyskandalen” kommit att handla om sexvanor. Mäns. ”Hockeysexet” som Peter Wennman kallade det i lördagens Aftonbladet, och jodå, hockeykillar älskar gruppsex uppenbarligen, att knulla kors och tvärs och i taket, med många och alla och hela världen samtidigt.
I bakgrunden anas ovetande (?) fruar och flickvänner. Slampigt värre. Men homoanalysen har uteblivit helt. Jag menar kom igen, om man inte är helt insnöad på att det behövs en så kallad penetrering för att en sexakt just ska kunna kallas för en sexakt så har ju hockeyspelare uppenbarligen en försmak för att knulla i grupp.
Med varandra. Eftersom de tar så mycket på varandra på isen, byggs det då upp en homoerotisk laddning som bara kan lätta lite om de får vara nära varandra vid samlag också?
Är ishockeyvärlden fylld med latenta homosar?
Söker sig bögar dit mer frekvent än till andra sporter, för den tajta gemenskapen?
Är det därför alla i ishockeyvärlden var så upprörda redan innan någon hade en susning om vad som egentligen kunde ha tänkas hänt på ett hotellrum på Scandic Park.
För att nu kom det fram, att alla egentligen är homosexuella.
Fast det är inget brott. Varken att gilla gruppsex, vara otrogen eller bög. Det är bara en klumpig moralistisk diskussion som slutar med att swingerslovers, smisksvenssons, amatörporrfilmsälskare och analsexälskande får trängas i jordkällaren och skämmas ihjäl sig över sina i samhällets ögon perverterade vanor.
Framför allt gruppsex har blivit den ”nya” analsexdebatten. Kommer ni ihåg när vi hade den? Analsex var inget som någon endaste kvinna, eller man, egentligen ville ha utan något som femtonåriga killar med uppfuckad syn på tjejer och porrfilmstrauman ägnade sig åt.
Kanske kunde vi i stället , just nu, få svar på varför utredningen om vad som hände på ett hotellrum i förra veckan lades ner. Hade det sett annorlunda ut med den nya sexualbrottslagen som snart träder i kraft?
Eller finns det ingen annan utväg när nån inte minns så mycket och tre minns samma sak? Som vanligt är det lite för tyst från juridiskt håll (om vi inte räknar Silbersky då, men jag räknar inte honom) och lite för mycket babbel från oss andra.
Ps: Den rigida kulturskribenten Natalia Kazmierska har för övrigt deklarerat i en krönika i Expressen att manshat är ute. Där ser man hur snabbt ”trender” dör ?
Det måste vara underbara nyheter för alla de konstgubbar i synnerhet och män i allmänhet som Natalia Kazmierska med sitt eget förutsägbara manshat förpassat till sunkiga runkbås under sin tid på Expressen Kultur.
Ni som undrar över kvinnohat – jag skulle gissa att det är som med ”den lilla svarta” – never goes out of style.