Poliser på gatorna är ett bättre motmedel
En gissning: Organiserade, våldsbenägna nazister vet att de rör sig i samhällets glesbefolkade utmarker. De undrar inte vad folk tycker om dem. De vet att de är avskydda. Det är en av poängerna med att kalla sig nazist. Vill man vinna folks hjärtan är knivöverfall sällan rätt väg. Inte heller att klä sig i uniformslika kläder, vråla rasistiska slagord, vifta med hakkors eller i övrigt bete sig som kvarglömda stormtrupper.
De som väljer nazismen, väljer att totalt marginalisera sig. Det är precis det de vill.
Organiserade, våldsbenägna nazister längtar efter att vara utstötta, de koketterar med det, deras utstötthet är en nödvändighet för att de ska kunna tänka på sig själva som del av en ”motståndsrörelse”, i opposition mot allt.
Därför är det en märklig idé att det enda sättet att bekämpa organiserad, våldsbenägen nazism, skulle vara att delta i massdemonstrationer på gator och torg. Som om nazisterna skulle bli chockerade av att upptäcka hur marginaliserade de är. Eller, än märkligare, som om vi behövde räknas in för att kunna utesluta att en majoritet av svenskarna är nazister.
Det är inget konstigt att samlas med likasinnade, för att visa att en våldsam liten klick inte kan skrämma oss ur spår. Men den som antyder att organiserad, våldsbenägen nazism bara kan bekämpas med aktioner och frikårer på gatorna, är redan ur spår.
Nazister, liksom andra antidemokrater, tjusas av den råa styrkan.
De föraktar parlament, där det bedrivs ändlösa debatter och görs krångliga kompromisser. De vill ha ett gatans parlament, där åsiktsskillnader och olikheter i allmänhet hanteras genom skrik, bråk, slag, sparkar, tillhyggen och vapen. De avskyr kompromissen och älskar polariseringen.
Vill vi gå nazisterna till mötes ska vi låta definitionen av antinazism utformas av extremvänstern, som använder nazisterna för att mobilisera. Då får vi just polarisering och ett gatans parlament. Sådant som ger små, marginaliserade extremrörelser en uppblåst roll.
Eller så håller vi fast vid att politiken hör hemma i den tråkiga mittfåra av utredningar, voteringar och kompromisser, som alla extremrörelser hatar.
Vad gäller nazistiska våldsdåd är poliser på gatorna ett bättre mot medel än socialistiska medborgargarden.