Tutt-talibanerna är på marsch i landet
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-10-13
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Så det här, säger reportern och ser ut som om Bert Karlsson gjort ballongdansen med ofärgade fryspåsar på hennes dotters dagis, "det här får fortsätta att tryckas".
Det är en helt vanlig dag i Sverige. En sån där dag vi kallar vardag. Var-dag. En dag utan särskilda kännetecken. Omöjlig att skilja från alla andra dagar utan särskilda kännetecken. Var- och varannandag.
Denna dag kommer miljoner svenskar att, hela dagen, göra sånt de genast kommer att glömma. Ta ut soporna, äta mums-mums, rensa luddfiltret på tvättmaskinen, försöka lura på barnen rejäla vinterskor. Och så kommer de att titta på tv. Och där i tv kommer det att stå en reporter och se upprörd ut. I sin högra hand kommer hon att ha den brittiska tidningen The Sun. Den kommer att vara uppslagen på sidan tre, där man alltid får se en leende ung kvinna med bara bröst. "Så det här", kommer hon att säga, "det här får fortsätta att tryckas."
Så kan det vara en vardag i Sverige.
Om man sitter där med en halväten mums-mums och det goda samvete bara ett rensat luddfilter kan ge, undrar man kanske vad som står på. Då är det så behändigt uttänkt att man får reda på det också.
Den grekiska EU-kommissionären Anna Diamantopoulou finns också i tv:n. Hon beklagar att EU inte har makt att förbjuda tuttar i tryck. Hon skulle vilja förbjuda tuttar i tryck. I varje fall i reklamen. Hon tänker göra vad hon kan för att förbjuda tuttar i tryck. Även om EU inte har makt att göra det. Än. Reportern hoppas att hon förbjuder The Sun också.
En vardag i Sverige.
Och plötsligt undrar man om man vågar äta upp resten av den där mums-mumsen. Kanske är det fel. Kanske finns det någon kommissionär, eller åtminstone någon reporter, som kommer att bli upprörd.
Det finns ju så mycket man tycker är rätt oskyldigt. Små vardagssaker. Evert Taube. Fröken Sverige. Att säga negerboll, indiansommar eller att man har kinesat hos en kompis. Tuttar i tryck. Siewert Öholm. Men samtidigt har man förstått att det inte får vara så längre. Tutt-talibanerna är på marsch.
En sak ska ni ha jävligt klart för er, ropar de. Det finns ingen vardag. Det finns inget oskyldigt. Allt är politik. Allt är ideologi. Allt är skamligt, om man inte tänker sig för. Eller snarare, om ni inte låter oss tänka oss för åt er. Ni oupplysta vardagsmiljoner. Ni som inte begriper att varje dag är städdag.
Så kan det vara en vardag i Sverige. Och snart vågar man inte ens rensa luddfiltret utan att se sig över axeln. Inget är oskyldigt. Allt är skamligt. Tutt-talibanerna städar bort allt ogenomtänkt liv.
Var- och varannandag. En sån som egentligen inte finns längre. Undrar om de fick ha kvar mums-mumsen i Östtyskland?