Vill ni se något tragiskt – glo på de unga i stället
Få företeelser är så tröstlösa som unga, lovande människor. Nu säger ni att jag bara är avundsjuk och missunnsam och varför skulle jag säga emot? Ni kommer ändå inte att tro mig. Men låna mig era ögon, som romarna kanske sade, så ska jag försöka förklara.
Jo, Chuck Berry. Han höll konsert i Randers i Danmark i förra veckan. Den var, enligt samstämmiga rapporter, ”en katastrof”.
Vill ni, finns mobilklipp på Youtube.
Ingen kan skylla Chuck Berry för att vara ung och lovande. Han är en 87-årig fallfrukt. Han har suttit i finkan tre gånger och har aldrig varit ett under av omdöme och smak. Å andra sidan skrev han ”Maybellene”, som brukar räknas som världens första verkliga rock’n’roll-låt. Han har skrivit ett dussin andra klassiker.
Chuck Berry är helt enkelt ingen mindre än Chuck Berry.
Jyllandspostens utsände blev förfärad av att se hur gravt 87-årig denne hjälte blivit. Han kände till sist bara medlidande och det var ”faktiskt det värsta som kunnat ske”. Recensenten citerar en man i publiken: ”Herregud, vilket svineri att skicka ut en så gammal man på världsturné”.
Visst förstår man. Men.
Tänk om Chuck Berry är ute på världsturné, främst därför att han vill. Tänk om han vet att han inte är någon verklig fena längre, åtminstone inte varje dag, men att han tänkt ”va fan”. Varför är det egentligen så fruktansvärt att se honom göra så gott han kan som 87-åring? Därför att han blottar sig? Inte håller på sin värdighet? Vi talar om en man som lät installera en hemlig kamera på damtoaletten, när han drev restaurang.
Är det möjligen så att han blottar oss och vår rock’n’roll-romantik? Vårt gymnasiala krav på att alla riktiga rockhjältar helst har den goda smaken att göra som Jim, Janis och Jimi och lämna in vid 27 års ålder?
Visst innehåller klippen från Randers både det sorgliga och pinsamma, men just därför något nästan trösterikt också. Det vi ser är nämligen resultatet av ett helt, verkligt liv, inne på sin sista vers. En trubadur som vet att tåget gått, men lik förbannat knäpper vidare på perrongen.
Vill ni se något verkligt tragiskt, glo på de unga, lovande i stället. De har sin version av allt det som Chucken levt igenom framför sig. Och de har inte ens fattat det än, för de tror att talang är en fribiljett.