Förr bjöds hysteriker på en lugnande cigg
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-06-02
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det är verkligen tråkigt, det här, att man har slutat att röka.
Det är ju så trevligt att röka. Så socialt och elegant. Och, som alla vet, rökare är alltid mycket mer intressanta än icke-rökare. Så mycket mer avspända och toleranta. Så mycket mindre hysteriska och bråkiga. Så mycket mer snabbtänkta och kvicka.
Man undrar faktiskt hur det ska gå med vår gamla jord, nu när rökarna blir allt färre. Vem ska hålla huvudet kallt och ge saker och ting rimliga proportioner? Och går det, egentligen, att ha roligt i en värld utan rökare? Kan man skämta i en renlevnadsarmé, utan att bli dömd till slavarbete på kostpyramiden?
Jag tänkte på det i lördags när jag, som vanligt, läste Aftonbladet. Tre människor hade skrivit en debattartikel. De verkade förfärligt ilskna. Och så där fördömande och panikslagna som en del icke-rökare lätt blir.
Bara i inledningen lyckades de tre få in världshälsoorganisationen WHO, Folkhälsoinstitutet OCH Socialstyrelsen.
Vi hade, helt uppenbart, att göra med en nationell kris.
Krisen, visade det sig, bestod i att Claire Wikholm hade rökt i tv. Claire Wikholm, eller om det nu var Sveriges Television, hade därmed brutit mot tobakslagen. Särskilt eftersom ett barn, i samma tv-ruta som cigaretten, inte hade varit försedd med garanterat antiseptisk rymddräkt, inklusive eget syrgasaggregat.
Det finns de som anser att det är en nationell kris varje gång Claire Wikholm syns i tv. Men det här gällde alltså en cigarett. Man ska helt enkelt inte få visa såna, morrade de tre. Alla tecken på tobak måste rensas ut från alla miljöer som på något sätt kan ses, eller på annat sätt upplevas.
Just i år, fick vi veta, är WHO särskilt intresserat av att göra något åt rökning i film och mode. Hur långt de tre själva ville gå var inte alldeles klart. Kanske vill de att vi gör som i USA, där man börjat retuschera gamla bilder och klippa i gamla filmer för att censurera bort alla antydningar om tobak.
Det är inte så svårt numera. Tekniken har gått framåt sedan politbyrån trollade bort gamla ledare på bilderna från Leninmausoleets tak.
Och kanske är det så vi måste göra, för att icke-rökarna inte ska bli alldeles vansinniga av oro. Kanske är det priset vi måste betala för att rökfrifanatiker, som av misstag råkat få se en skräckinjagande cigarett på bild, inte ska trampa ned normala, oskyldiga människor i teater- och biografgångarna.
Vi lever ju trots allt i en tid där gränserna, på många områden, dikteras av de mest intoleranta. Och det går väl inte att göra som förr. Då bjöd man hysteriker på en cigarett.
Efter ett par bloss brukade de nästan bli civiliserade.