Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Jodå, visst finns det galna feministfundamentalister

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-05-18

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Usch, det var så hemskt. Såg ni "Dokument inifrån" i söndags, när regeringens expert på kvinnohandel och prostitution, Gunilla Ekberg, hotar reportern Evin Rubar?

"Du ska inte räkna med att få någon hjälp av kvinnojourerna", säger hon lågmält i hissen efter en intervju där hon slitit av sig mikrofonen och gått iväg.

Systerskap har aldrig haft en så fadd smak som i det ögonblicket.

Rubars reportageserie "Könskriget" med start i söndags var egentligen inte så revolutionerande.

Ja, kvinnojourer består av en hel del tanter och brudar som blivit bittra på män (inte så konstigt så mycket skit som de säkert möter) och ja, kvinnojourerna tror på över- och underordning och använder ordet "patriarkat" (det gör Göran Persson också även om han kanske inte har kläm på vad det betyder).

Det kändes ibland som att Evin Rubar blev lite slarvig i sin upphetsning över huvudhistorien. Den om några galningar i ett nätverk, Bellas vänner, knutet till kvinnojourerna som flydde med påstådda offer för en djävulsdyrkarsekt till Norge.

Vissa saker undrar jag fortfarande över. Den här galna professorn som påstår att det finns utbredda satanistiska nätverk i Sverige som offrar spädbarn, men inte kan vara konkret i någon av sina anklagelser, vad bygger hon sina fakta på, hur många människor intervjuar hon till sina studier, hur mycket pengar har hon fått för sin forskning? Var finns kvinnorna i nätverket Bellas vänner i dag?

Reportaget väckte en del frågor som helt enkelt inte fick svar.

Men Evin Rubar lyckas ändå ringa in något viktigt med "Könskriget". Fundamentalisterna. De som anser att alla kvinnor är goda och alla män onda. Som förblindats så av "kampen" att de blivit lika maktfullkomliga som det patriarkat de anser sig bekämpa. Som anser att de kvinnor som inte vill gå den "rätta" vägen inte är värdiga att omslutas av något systerskap.

Det finns en hel del radikalfeminister i Sverige som hörs väldigt mycket just nu, i allt från Flicka-projekt och kvinnojourer till Feministiskt initiativ och andra nätverk.

De kämpar mot "sexualiseringen av det offentliga rummet" och de vill krossa porren och därför tycker de inte att en feminist kan vara emot lagstiftning kring till exempel reklam som anses objektifierande eller acceptera och gilla porr som idé men samtidigt känna avsky inför den svarta baksidan av kvinnomisär.

Eller som Ann Charlott Alstadt skrev på Aftonbladets kultursidor i går: "Att försöka ta ställning till pornografi är som att hamna i ett krälande ormbo. " Det är en fråga där man måste välja lag att heja på."

Ursula Berge från tankesmedjan Agora satt i morgonsoffan i TV4 häromveckan för att diskutera en nyutkommen bok om porrens historia och menade att en feminist måste se porren som ett problem.

Men om man både ser problemen och fördelarna? Vad är man då?

Varje gång jag skriver om detta så får jag mejl från olika nätverk mot porr som vill hjälpa mig in på den rätta vägen igen.

Om jag skriver negativt om någon storfeminist, exempelvis Ebba Witt Brattström, får jag också mejl, från unga feminister som menar att jag sviker och bäddar väg för förtryck.

Men även de så kallade antifeministerna har en hel del tokar i leden, till exempel Elise Claeson som anser att man ska örfila upp sina barn. Visst, vem skulle inte vilja slå tillbaka och kanske göra det om ens unge spottade på en och skrek hora? Men att driva principdiskussionen om aga är ju just bara riktigt riktigt tokigt. Flytta till koja utan telefon och dator, Elise! Eller hem till honom, piskgubben med skägget. Han kanske kan få dig att tänka om.

Men: staten borde fortfarande ta kungafamiljens cash och ge till jourerna så att de kan fortsätta hjälpa utsatta kvinnor.

Kvinnojourerna borde i sin tur integreras i den polisiära verksamheten, och på köpet: tänk vad prinsessan Victoria skulle bli rik om kungahuset privatiserades. Hon skulle lätt kunna ta allt från trehundratusen upp till en mille för en timmes föreläsning om, tja, vad som helst.

Se där. Belinda fixar till allt. Precis som vanligt.

Belinda Olsson