Tänker polisen be om ursäkt?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-08-22
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det finns de som anser att vänstern styrt debatten runt EU-toppmötet i Göteborg i somras. Att det är sympatin med stenkastarna som fått råda i media. Men då är mitt råd att antingen läsa Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet alternativt fundera över vem som bryr sig vad en samling krönikörer och kulturskribenter tycker eller skriver.
Alldeles för många krönikörer och ledarskribenter överskattar sin roll. Det är i nyhetsrapporteringen som "sanningarna" levereras och i första hand via den som allmänheten skaffar sig en uppfattning och åsikter.
Hur många läser kultursidorna jämfört med nyhetssidorna? Det är nyhetsreportrarna som är folks krönikörer. Och nyhetsrapporteringen runt Göteborg kan med få undantag kallas ensidig och - hur ska jag säga - polisvänlig.
Det man ska kunna begära av journalister och nyhetschefer, oavsett hur stressade de än är - och det måste de verkligen ha varit i Göteborg - är en bred och nyanserad rapportering. Man kan inte intervjua samma experter gång på gång i tidningarna, man bygger inte heller artiklar på obekräftade poliskällor eller rykten (som var fallet när Göteborgs-Posten 15 juni skrev att sex polishästar avlivats som en direkt följd av aktivisternas våld. Detta stämde inte, utan var bara ett rykte på stan).
Inte undra på att stora delar av allmänheten verkade hata demonstranterna och älska polisen efter Göteborg.
Annars kan jag bara med så kallad skräckblandad förtjusning se vilken vändning efterrapporteringen runt "kravallerna i Göteborg" tagit under den senaste veckan. För första gången ifrågasätts polisernas arbete och hur skottlossningen gick till. Det är så typiskt att det är först när SVT:s Uppdrag granskning med granskaren av alla granskare - Janne Josefsson - tar sin stora ulliga och grå mikrofon och klampar ut på Göteborgs gator på jakt efter sanningen som något som i alla fall liknar ett bredare perspektiv tillåts tränga fram i bruset.
Samma filmer som klippts ihop av Uppdrag granskning spreds bland independentmedier i Göteborg, bland annat på nättidningen Sourze där jag jobbar. Både SVT och TV4:s nyhetsredaktioner hade möjlighet att skildra samma förlopp som Uppdrag granskning redan under EU-toppmötet men avstod.
Men det finns en annan viktig fråga som glöms bort nu och det är de fredliga demonstranternas upprättelse. De som faktiskt ville protestera verbalt mot till exempel EU:s militarisering och Schengenavtalet. De kom utan stenar, från så skilda nätverk som fältbiologerna och Attac. Av 144 tidningsbilder som publicerades under EU-toppmötet (Källa: AB, Exp, GT, DN, SvD och GP 15/6-17/6) var det endast 12 stycken som skildrade fredliga demonstrationer.
Men minst tre sådana demonstrationer genomfördes, var och en samlade runt 10 000-25 000 deltagare.
Nu säger kanske någon att "detta är stenkastarnas fel, inte mediernas". Och visst ska man skildra upploppen - men är man inte förmögen att visa flera verkligheter? För så upplevde många av oss som var på plats i Göteborg att det var. Det fanns ingen absolut verklighet, inget säkert händelseförlopp, ingen rätt version att förmedla. Nu valde medierna att köra på kravallinjen rakt av - med polisen som riddarna - och det blev på bekostnad av bland annat fredliga demonstranter.
Kommer det någonsin en ursäkt från polishåll? De tappade faktiskt kontrollen och kränkte människor. Det är fortfarande helt tyst om vad människor egentligen råkade ut för när polisen stormade Schillerska gymnasiet. Endast fragment har kommit fram, bland annat i Uppdrag granskning.
Rikspolischefen Sten Heckscher står i programmets efterdebatt som det lutande Pisatornet och vägrar titta på den unga tjejen som känner sig kränkt efter att ha legat på blöt asfalt i en timme medan poliserna skrek på henne.
Och hon började nästan gråta när hon skulle svara på frågan hur hon ser på poliser i dag och Pisatornet svajar pompöst över studion men vägrar att titta på henne. Han bara orerar ut i luften om att han inte kan uttala sig om enskilda fall - fast han ju kan uttala sig rent principiellt- och därmed kränker han henne - igen.