Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Maurits, Moritz

Schyman är som övre medelklassen vill vara

Man rör sig i sina kretsar. Så är det väl för de flesta.

Det betyder förstås inte att vi är dömda att vara närsynta och oförmögna att förstå något ­annat. Vi kan både begripa och identifiera oss med ­andra liv. Men likafullt har vi vår egen normalitet och i den puttrar vardagen på.

Nu ska jag berätta om ­något som börjar bli en del av vardagen i de kretsar där jag rör mig. Stockholmsbaserad övre medelklass, kan vi väl kalla det. Inte så många journalister som man skulle ­kunna tro, men gott om konsulter av alla de slag. Chefer i ”kreativa” branscher. En och annan fläkt från Riddarhuset. Rätt flitigt arbetande, ingen större skillnad mellan vardag och helg, alltid redo att svara i telefonen.

Gudrun Schyman, det är vad som börjar bli en del av denna vardag. För det finns en ständig längtan hos Stockholmsbaserad övre medelklass att vara lite fräck och vågad. Inte på något sätt som verkligen kunde väcka anstöt - skulle någon börja ifrågasätta valda delar av FN:s klimatrapport, vore resultatet bara förstämning. Men Gudrun Schyman, hon är precis lagom fräck och vågad.

Bra i medierna också. ­Sådant uppskattar ­konsulter.

Det är ingen flodvåg. Men oavsett antalet är det något speciellt med den övre medel­klassens växande vurm för Gudrun Schyman. För det handlar förstås om henne, inte om partiet som är hennes bihang.

Mig påminner det om ­Berlusconis starka ställning bland vissa grupper framgångsrika italienare. En ­önskan om lite drag under galosch­erna, utan att behöva ompröva något. Att kanske ha en plåt i Riddarhuset, under alla omständigheter en studentexamen från Lundsberg, och att vara stolt över det, men att önska sig lite krydda. En dos pepprig Schyman.

Ibland får jag intrycket att den övre medelklassens Schymanentusiaster tycker att de är riktigt modiga. Att de bryter mot det förväntade, överskrider alla möjliga gränser och rör sig utanför sin krets.

Det är möjligt att de har rätt. Fast en annan hypotes är förstås att det är tvärtom. Att Gudrun Schymans kärntrupp är just denna övre medelklass. Att Schymans chans till comeback ligger just där, eller ingenstans. Att den växande Schymanvurmen i mina kretsar ­därför är förutsägbar på gränsen till det stereotypa.

Test: känner jag mig överraskad?

Skulle inte tro det, va.

Följ ämnen i artikeln