Chris föräldrar om sorgen: ”Kommer aldrig bli ett avslut”

Johanna Rapp

Chris Bevington mördades i terrorattacken i Stockholm.

Nu berättar hans föräldrar och hans syster om sorgen och saknaden.

– Vi sörjer honom fortfarande och det kommer vi alltid göra. Vi kommer aldrig att återhämta oss från det här, säger Chris pappa, John Bevington.

Under torsdagen vittnade flera anhöriga till dödsoffren i terrorattacken på Drottninggatan förra året. Under förmiddagen hördes sönerna till Marie Kide och under eftermiddagen anhöriga till Chris Bevington, 41.

Under torsdagen vittnade flera anhöriga till dödsoffren i terrorattacken på Drottninggatan förra året. Under förmiddagen hördes sönerna till Marie Kide och under eftermiddagen anhöriga till Chris Bevington, 41.

Hans föräldrar och syster hade kommit till Stockholm från Storbritannien för att lämna sina vittnesmål. Men att resa till Sverige var svårt. John Bevington, pappa till Chris, beskriver hur han känner att nackhåret reser sig när han landar i Sverige. Att han känner rädsla och motstånd till att komma hit.

– Vi brukade älska att komma till Sverige och vara med vår svenska familj, vi gjorde mycket saker både i Sverige och i Storbritannien tillsammans. Men nu när vi landar i Sverige känner vi oss illamående och vi kan inte skilja våra känslor kring det som hänt från Stockholm, tyvärr.

Chris mamma, Pamela Bevington, berättade att det var tufft att närvara under rättegången.

– Det kändes inte bra. Det är väldigt svårt att komma till Sverige, säger hon.

”Rädda sin son”

Varm, kärleksfull, rolig och med en väldig hänsyn och förståelse för andra människor, kulturer och nationaliteter. Så beskriver de sin son och bror. De säger att han älskade att bo i Sverige, hit han flyttade för kärlekens skull.

– Han släppte allt för att komma hit. Han hade inget jobb, han kunde inte språket men han släppte allt för att komma hit och vara med kvinnan han älskade, säger hans pappa.

– Det sista han gjorde på jorden var att rädda sin son, säger mamman.

De beskriver hur livet nu, när det gått över ett år sedan händelsen, på ett sätt är värre än när det precis hände. Att de insett att de inte kommer få sin son och bror tillbaka. John Bevington säger att hjärnan har svårt att hantera det som hänt.

– Man har som ett block över huvudet som blockerar hjärnans olika delar från att kommunicera med varandra och du har oväntade utbrott, börjar gråta oväntat och jag glömmer allt. Glädjen i ditt liv är borta, säger han.

Rättegången – inget avslut

Och ständigt påminns de om sorgen.

– Varenda gång det händer en terroristattack någonstans på jorden så återupplever vi det på nytt, säger John Bevington.

Och att rättegången skulle vara som något slags avslut tycker de inte.

– Nej, det kommer aldrig att bli ett avslut när man förlorar sin son på ett så fruktansvärt våldsamt sätt. En ung man, 41 år, med allt att leva för som älskade sin fru och sina barn. Nu kommer han inte få se dem växa upp eller vara med sin familj.

Chris Bevingtons föräldrar har tidigare skrivit ett brev till Stefan Löfven, där de uppmanat Sverige att ta bättre hand om terrorismens offer. När det var minnesceremoni i samband med årsdagen för terrorattacken träffade de Löfven.

– Vi skrev till statsministern förra året men vi fick aldrig riktigt något svar och vi träffade honom på minneskonserten förra veckan. Han var väldigt sympatisk men sa inte riktigt vilka åtgärder man ska vidta och jag tror det måste hända något och att man måste vidta åtgärder. Jag tycker att man bör ha en terrorfond här i Sverige med, för tyvärr är det ett globalt fenomen som inte kommer försvinna. Men det är en besvikelse att regeringen inte gjort någonting, säger John Bevington.

”Vill inte se honom”

Rakhmat Akilov var inte på plats i salen när de skulle vittna, det enligt familjens önskemål.

– Jag vill inte se honom, jag vill inte ha hans ansikte i mitt huvud. Jag vill inte föreställa mig hur han är, säger Pamela Bevington.

När John Bevington vittnade avslutade han med att rikta en hälsning till Rakhmat Akilov:

– Du gjorde det du kände att du var tvungen till, och det hatar jag. Om du någonsin hade träffat Chris så hade han varit stöttande och lyssnat på din åsikt och försökt hjälpa dig att komma tillrätta i det svenska samhället. Det faktum att du dödade honom på ett så fruktansvärt sätt, det är totalt fruktansvärt och hemskt.

Nästa vecka fortsätter rättegången.