”Föräldrar med koll är ett bra skydd mot kriminalitet”
Frånvarande pappor hos många vapenbrottsdömda unga
Publicerad 2023-03-06
Redan som tonåringar har de unga gängmännen ett stort våldskapital.
Men sällan en manlig förebild i familjen.
Aftonbladets granskning visar hur mer än en tredjedel av tonåringarna dömda för grovt vapenbrott förra året vuxit upp med minst en helt frånvarande förälder.
– Engagerade pappor är viktiga för alla barn, men har visat särskild betydelse för pojkar med utåtagerande beteende, säger Anna Sarkadi, professorn som forskat om frånvarande föräldrars roll.
När pojken är sju år gammal orkar inte mamman mer.
Hon fattar ett beslut och lämnar mannen, pappan till de två barnen.
Barnen tar hon med sig.
Både mamman och barnen börjar berätta, om pappan och våldet.
Barnens berättelser bedöms som trovärdiga men som så många gånger förr vid vittnesmål om våld leder det inte till något åtal eller dom.
BUP, Barn och ungdomspsykiatrin larmar också, de är oroliga för de två rädda barnen som de menar lever med ett trauma.
Men detta är flera år sedan nu.
Minst en av tre har frånvarande föräldrar
Den sjuårige pojken har vuxit upp, han tillhör mellanskiktet av ett kriminellt gäng och han har numera ett eget våldskapital.
Han är en av 28 tonåringar i Stockholmsområdet som förra året dömdes i tingsrätten för grovt vapenbrott. Aftonbladet har kartlagt de dömda tonåringarna och granskningen visar hur över en tredjedel av tonåringarna vuxit upp med minst en av sina föräldrar frånvarande. De fallen där föräldrarna varit separerade – men där det inte kunnat beläggas att den ena parten varit frånvarande har inte räknats.
Granskningen visar hur:
- I majoriteten av fallen handlar det om pappor som inte funnits där.
- Pappornas frånvaro har ibland berott på att pappan bott i ett annat land och inte haft kontakt med barnet, i andra fall har det handlat om att pappan förlorat vårdnaden efter larm om fysisk eller psykisk misshandel.
Dessutom visar granskningen av de dömda tonåringarna att:
- Minst hälften har varit kända av socialtjänsten sedan tidigare, många genom tidiga insatser som ändå inte hindrat tonåringarna från att eskalera i kriminalitet.
- I alla fall en fjärdedel av tonåringarna har en dokumenterad ADHD-diagnos och flera av tonåringarna uppger att de inte medicinerar för det.
- Minst hälften av tonåringarna har inte klarat av skolan och det är ofta skolan som först orosanmäler kring att något inte står rätt till.
”Engagerade pappor är viktiga”
Anna Sarkadi, specialistläkare och professor vid Uppsala universitet, har forskat om bland annat frånvarande föräldrar, och hon säger att föräldrar är en viktig skyddsfaktor för att hindra att unga hamnar i kriminalitet.
– Engagerade pappor är viktiga för alla barn, men har visat särskild betydelse för pojkar med utåtagerande beteende. Papporna får dessutom ännu större betydelse om familjen lever i fattigdom eller har andra riskfaktorer, säger Anna Sarkadi.
Varför har papporna större betydelse för familjer med riskfaktorer?
– Det är tufft att vara ensamstående förälder och extra tufft om det finns mindre marginaler ekonomiskt, problem med jobb eller språk. Det finns större risker för negativ utveckling, säger hon och tillägger:
– Det finns också forskning som visar att föräldrar som har bra koll på sina barn, vilka de umgås med och var de befinner sig, är ett bra skydd för att hindra unga från att dras in i kriminalitet.
Enligt Anna Sarkadi är det viktigt sätta in tidiga insatser för att fånga upp familjer i riskzonen – och hon menar att samhället behöver bli bättre på att tidigt fånga upp papporna och få dem att förstå sin egen betydelse. Och detta redan så tidigt som på BVC, Barnavårdscentralen.
– Efter fyra månader bjuds den icke-födande föräldern oftast in till ett möte. Men det är inte alla barnavårdscentraler som erbjuder sådana möten. Och då missas ett viktigt steg för att få kontakt med pappan och se hur han mår också.
”Många känner sig maktlösa”
En förälder till en av tonåringarna i granskningen som invandrat till Sverige berättar om rädslan för de sociala myndigheterna:
– Många föräldrar känner sig maktlösa och är rädda för att barnen ska säga något dåligt om dem till socialen och att man därför ska förlora barnet.
Anna Sarkadi säger att det är stigmatiserat för alla föräldrar att vända sig till socialtjänsten men att rädslan för socialtjänsten, speciellt i vissa invandrargrupper, blivit allt värre de senaste åren.
– Rädslan att socialen kommer ta ens barn kommer bland annat via aktiv ryktesspridning på sociala medier. Man ska komma ihåg att omhändertagande av barn är det sista steget och att socialtjänsten har en stor öppen verksamhet och att man i första hand provar frivilliga insatser och det finns föräldrastödsprogram där det inte förs någon journal.
