M öppnar för SD – vad det handlar om på en minut

Johan Furusjö

Uppdaterad 2017-07-04 | Publicerad 2017-02-15

Moderaterna öppnade i januari överraskande för att fälla Löfvens regering med hjälp av Sverigedemokraterna.

Det har kickat igång en hård debatt om SD:s inflytande i svensk politik – och spelet om regeringsmakten.

Men vad handlar det egentligen om? Det här!

BAKGRUNDEN

I Sverige måste regeringen ha stöd av en majoritet i riksdagen för att kunna styra landet. Men sedan 2010 har Sverige haft minoritetsregeringar – där regeringspartierna har mindre än hälften av rösterna i riksdagen. Först var det Reinfeldts M+FP+C+KD-regering, sedan 2014 Löfvens S+MP-regering.
Regeringen har kunnat få igenom förslag i riksdagen ändå genom att söka stöd av andra partier. Det sättet att regera i minoritet är inte nytt – det har funnits i Sverige i många år.
Den viktiga statsbudgeten – grunden för en regerings politik – har godkänts eftersom man i fallet med den inte ens behöver majoritet. Det räcker att inget annat partis budgetförslag får fler röster.
Men: 2014 ställde SD den rådande ordningen på ända genom att inte som tidigare lägga ner sina röster i valet mellan regeringens och Alliansens budget. I stället röstade man för Alliansens. Motivet var att få mer makt över invandringspolitiken.
Och viktigast: SD lovade att fälla alla kommande budgetar – i praktiken regeringen – om man inte fick sin vilja igenom. ”Vi kommer att försöka fälla varje regering och budgetproposition som ger stöd för ökad invandring”, förklarade vikarierande partiledaren Mattias Karlsson. Så här lät det:

Det ledde till att sex partier skapade Decemberöverenskommelsen (DÖ), designad för att stänga SD ute från inflytande över budgeten och regeringsmakten. DÖ förklaras pedagogiskt av Aftonbladets ledarredaktion i det här tv-klippet.
Efter mindre än ett år sänktes DÖ av KD. Men: eftersom Alliansen inte ville ha regeringskris bestämde man sig för att inte lägga ett gemensamt budgetförslag. Därmed fanns inget för SD att rösta på för att fälla regeringen – i praktiken levde DÖ vidare.

Moderaterna stod länge bakom beslutet – men i januari 2017 förklarade partiledaren Anna Kinberg Batra att man ändrat sig. M ville nu – precis som KD – att Alliansen skulle lägga en gemensam budget och förhandla med SD i andra frågor. I praktiken öppnade man för att fälla regeringen.
Moderaterna öppnade också för första gången för att göra upp med SD i riksdagens utskott.
– Det kan ske i enstaka frågor där det finns möjlighet att komma överens, sa Anna Kinberg Batra (M) då.

Resultat: SD blev jätteglada. KD blev ganska glada. S, V och MP blev arga. C och L tyckte att det var en dålig idé och sa nej till en gemensam alliansbudget, som alltså inte blir av. Motsättningarna orsakar en djup spricka mellan de borgerliga – och kan vara början till slutet för Alliansen, enligt Lena Mellin.

De vanligaste invändningarna:

En gemensam Alliansbudget skulle kasta ut Sverige i politiskt kaos. M har bara tänkt på hur man kan fälla Löfvens regering – inte hur man själv ska kunna regera. SD har ju lovat att fälla varje regering som inte spelar efter partiets pipa – det gäller alltså även en Alliansregering.
Inga partier i riksdagen utom M vill förhandla med SD ens i enstaka frågor. Detta för att inte ge inflytande till ett parti som man ser som rasistiskt.