Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Ministern låg sömnlös: ”Det svåraste jag gjort”

Publicerad 2016-11-25

Morgan Johansson låg sömnlös på nätterna – Åsa Romson grät.

I dag är det ett år sedan Sverige var mitt i flyktingkrisen och stramade åt politiken.

– Vi hade 300 000 oregistrerade människor i Tyskland som mycket väl hade kunnat ta sig till Sverige, säger Johansson.

Presskonferensen den 24 november förra året kommer bli ihågkommen som början på slutet på flyktingkrisen i Sverige. Åsa Romson var i tårar och Stefan Löfven upprepade hur svårt beslutet om en hårdare politik var.

Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson hade sedan början av hösten insett att den rådande situationen var på väg att bli ohållbar.

– Jag brukar sova väldigt gott på nätterna men den här hösten gruvade jag mig för en utveckling med 15 000 till 20 000 människor sovandes utomhus på nyårsnatten, säger han.

Måste våga fatta beslut

Morgan Johansson tar emot på sitt kontor på justitiedepartementet, i samma byggnad som presskonferensen hölls för ett år sedan.

Hur var det att vara ansvarig minister under krisen?

– Det är det svåraste jag gjort, då har jag ändå varit aktiv i politiken på den här nivån i nästan 20 år.

– Vi hade redan tagit emot 150 000 asylsökande under året, vi hade 300 000 oregistrerade i Tyskland som mycket väl hade kunnat komma till Sverige eftersom Tyskland börjat prata om åtstramningar i sin lagstiftning. Jag skulle vilja säga att införandet av id-kontrollerna var helt avgörande.

Vad var värsta scenariot?

– Att hamna i ett läge där vi inte skulle kunna ta hand om folk. I sådana situationer måste man som politiker våga fatta beslut, även om de kan vara väldigt jobbiga och ta. Till slut sa vi: det här klarar vi inte längre.

Fick medla mellan C och M

Migrationsöverenskommelsen slöts mellan regeringen och Alliansen den 23 oktober. Enligt Morgan Johansson var allianspartierna djupt oense. 

– Vi befann oss i det märkliga läget att vi från regeringen fick medla mellan Centern och Moderaterna. De kunde knappt vistas i samma rum. Ylva Johansson hade mer tålamod än jag och skötte det mesta. 

En månad senare, den 24 november, meddelade regeringen ytterligare åtstramningar. Sverige skulle nu lägga sig på EU:s miniminivå. Den nya politiken fick kritik för att vara för hård, för mjuk och för att komma alldeles för sent.

Ser du anledning till självkritik?

– När man ser tillbaka finns det säkert saker vi kunde ha gjort annorlunda. Man kunde ha ingripit tidigare, man kunde ha lagt upp saker på ett annat sätt. Å andra sidan hade Sverige aldrig ställts för en sådan här situation tidigare, inte ens under andra världskriget.

"De flesta fungerar som jag"

Var regeringen tillräckligt tydlig under krisen?

– Jag tror att de allra flesta människor fungerar ungefär som jag i det här avseendet. Vi vill göra så mycket som möjligt för att hjälpa. Sedan inser nog de flesta att ett land inte kan göra allt. Jag tror många förstår att vi var tvungna att dra i bromsen för att kunna ge alla ett bra mottagande.

En del har tjänat väldigt mycket pengar på flyktingkrisen. Bert Karlsson omsatte en halv miljard de åtta första månaderna i år, är det rimligt?

– Nej, det är det naturligtvis inte. Det bästa hade varit om Migrationsverket hade haft fler egna boenden. Jag fick ärva ett system där den gamla regeringen privatiserat stora delar av mottagandet. Nu håller vi på och avvecklar. Bert Karlsson och de andra kommer att få avveckla sina boenden i ganska snabb takt under de kommande månaderna.

Sverige tar sitt ansvar

Hur tycker du att debatten har svängt sedan förra hösten?

– Den har svängt väldigt kraftigt. För mycket tycker jag. Jag tror det är oerhört viktigt att man aldrig tappar medmänskligheten.

Tar Sverige ansvar nu?

– Ja, det vill jag säga att vi gör. Vi har inte stängt gränserna som en del gärna vill påstå. Hittills i år har det kommit 25 000 asylsökande till Sverige.

Skulle vi inte kunna göra mer?

– Vi klarar det i det här läget. Det kommer att gå bra för de syrier och de afghanska ensamkommande barn som kommit hit. Men vi hade aldrig klarat det om det fortsatte komma människor i den omfattningen som det gjorde då.

Det nya asyl-Sverige – de kommer hit
nu