Försökte mörda Hitler i Varglyan
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-04-29
Men mordkomplotten misslyckades – och kriget fortsatte
Kriget var redan förlorat. Men det bara fortsatte. Hitler var beredd att dra med sig alla, tyskar och andra in i undergången. Den 20 juli 1944 lyckades en man, nästan, stoppa vansinnet.
Hitler hade överlevt flera mordkomplotter. Men ingen var så nära att lyckas som när Claus Schenk von Stauffenberg lyckades smussla in en bomb under Hitlers sammanträdesbord. Stauffenbergs mod och beslutsamhet gör hela dramat nästan lika osannolikt som filmen Inglorious Basterds, där dock Brad Pitt och hans sociopater lyckades göra slut på kriget "i natt".
I den tionde DVD:n i Aftonbladets och BBC:s historiska succéserie "Händelser som skakat världen" får du följa med till Hitlers varglya och det som var så nära att bli diktatorns sista dag. Stauffenberg var greve. Han var väl inte mer nazist än många andra som höll god min för att inte sabba sina karriärer. Å andra sidan kom han från en gammal officerssläkt. Och tyska officerare var kända för sin pliktkänsla, att lyda order in i de absurda. Han slogs i Polen och var med om att besätta Frankrike.
Antikrist
Stauffenberg var bildskön och motsvarade med råge alla ariska skönhetsideal. Åtminstone fram till juli 1943 då han gjorde fronttjänst i de hårda striderna i Nordafrika. Han satt i sin bil när han kom i vägen för ett brittiskt jaktflygplan och sköts bokstavligen i bitar. Han blev av med halva högerarmen, några fingrar på vänsterhanden samt ena ögat. Efter det motsvarade han snarare det ärrade ariska hjälteidealet. Han skickades hem till Tyskland. Och hade fått nog av kriget. Hitler betraktade han som Antikrist. Hans fru hälsade på honom på sjukhuset.
– Något måste göras för att rädda Tyskland, sa han. Han kom ut från sjukhuset och fick en ny kommendering, den här gången hos general Friedrich Olbricht, chef för tyska hemmarméns förrådssektion.
Olbricht hade också fått nog av Hitler. Han, Stauffenberg, och många andra började konspirera. Om bara Hitler kunde röjas ur vägen så skulle man åtminstone kunna förhandla fram en fred med de allierade. Och lindra den tyska katastrofen åtminstone litet. Stauffenberg befordrades till överste i juni 1944. Från och med nu fick han vara med på Hitlers möten i Varglyan, Hitlers högkvarter söder om Rastenburg i Östpreussen.
Tillverkade bomb
Planerna drogs upp. Bomben tillverkades. Klockan tickade. Så fort Hitler var död skulle Friedrich Olbricht och de sammansvurna ta över kommandot i Berlin. General Friedrich Fromm, chef för hemmaarmén, skulle se till att antinazistiska styrkor skulle besätta Berlin så fort Führern var död.
Den 20 juli kom Stauffenberg till Varglyan. Vakterna, alltid synnerligen nitiska, valde att inte visitera Stauffenberg av respekt för hans krigsskador. De öppnade heller aldrig portföljen.
Stauffenberg hade hoppats på att sammanträdet skulle ske i en av betongbunkrarna; där skulle bomben få mycket större effekt. I stället valde Hitler en provisorisk träbarack. Stauffenberg petade in bomben under bordet, ursäktade sig och var redan på väg därifrån när det small. Han såg en död man bäras ut. Han var säker på att det var Hitler. Han lyckade ta sig ombord på sitt plan och var framme i Berlin efter några timmar.
Ingen kunde ha överlevt. Men Hitler klarade sig, vilket ter sig ganska otroligt när man ser bilderna när han, full av adrenalin, guidar sin vapenbroder Benito Mussolini runt i förödelsen några timmar senare.
Kom undan – till en början
Medkonspiratörerna i Berlin misslyckades förstås med allt. General From hade fått veta att Hitler levde och vände sig nu omedelbart mot sina medsammansvurna. Stauffenberg, Olbricht och flera andra greps sent på kvällen och sköts på Fromms order utan omsvep på krigsministeriets bakgård. Här gällde det att sopa igen spåren. Fromm kom också undan – en tid.
Han arkebuserades ett par månader innan krigsslutet. Det gick inte bättre för de andra. De olyckliga som greps utsattes först för Gestapos tortyr. Sedan släpades de in för den hysteriskt skrikande nazistdomaren Roland Freislers "folkdomstol". Upptagningarna från den sadistiskt ondskefulla rättegången är bland det vedervärdigaste som visats.
Det fanns bara ett straff. Döden. Men den här gången hade Hitler beställt egna fotografer så att han kunde njuta av föreställningen hemma i sin privata biograf. Det skulle bli något extra. De dömda leddes in med tunna öglor av pianotråd runt halsen. Sen hängde bödlarna upp dem en och en, försiktigt så att döden inte skulle befria dem för hastigt, i köttkrokar. Flera av fotograferna fick bytas ut för at de började spy när de skulle filma skådespelet.
Men det sägs att Hitler skrattade förtjust när han såg sina hjälplösa offer sprattla i öglorna. Kriget skulle fortsätta i tio månader till.