”Hur gör de med 5-åringar med söta putmagar?”

Anna Andersson

Malin Wollin dör hellre än att ta med döttrarna på barbieskönhetssalong

Över min döda och förmultnande kropp att mina tjejer får gå på barbieskönhetssalong om det, gud bevare oss, kommer till Sverige.

Barn har i alla tider klätt ut sig, i mammas för långa klänningar, klackat runt i för stora pumps över golvet, och om mamma tittat åt ett annat håll; illrött läppstift över hela ansiktet. Alla som har barn som gjort detta vet att det är något av det sötaste som finns.

Men att på det här sättet legitimera det, erbjuda riktiga vuxenprocedurer till outvecklade barn, det är osmakligt. Hur gör man med småmulliga femåringar med söta putmagar? Ska de erbjudas korsett för att få till Barbies getingmidja där inga inre organ får plats?

Jag gillar inte Barbie, det är ingen hemlighet. Jag gillar heller inte Bratz eller de andra dockorna som ser ut som spackelhoror och vars enda intresse är att shoppa med väninnorna. Min sexåring har spridit ordet på sexårs.

Hennes kompisar kommer hit, spänner ögonen i mig och vill veta:

”Hatar du Barbie?”

”Hatar och hatar, jag tycker inte om dem.”

Vi kan inte förändra det faktum att småtjejer vill leka vuxna och se ut som sina mammor, det är naturligt och utvecklande. Men att gå på Barbie-spa är att ta det för långt.

Vad är nästa steg? En blandning av bearfactory och Barbie dit barnen kan gå och få en slang upptryckt i baken och bli fyllda med silikon?